Jag är trött, men full av liv. De senaste 24 timmarna har varit omskakande, omtumlande, underbara och utmattande. Jag är så oändligt tacksam över att få vara en del av detta och få uppleva en värld som är fruktansvärd, men samtidigt så full av hopp och tillförsikt.
Gårdagen fortsatte med att vi besökte eftermiddagsgrupperna. Dessa innehåller barn och ungdomar, som lever utan sina föräldrar och av olika anledningar inte fått skolutbildning tidigare. Klasserna består av mycket blandade åldrar, första klass tex allt från 8-17 år. Möjligheten att till grundläggande utbildning i form av att läas och skriva blir för en förutsättning för överlevnad för dessa barn.
Församlingen försöker så ofta de kan ordna med matutdelning till särskilt utsatta och ett sådant tillfälle fick biskopen och jag förmånen att delta i. Alla, som kom, fick möjligheten att sitta ner vid bord och F Francky anordnade ett program med uppträdanden. Den lokala polisen bjuds in för att säkerställa att allt går lugnt till och de mycket sympatiska poliserna var i allra högsta grad deltagande i själva distributionen av mat och dryck.
Innan det var dags för middag hann vi också med att besöka kvällskurserna, dvs kurser för vuxna som inte gått i skolan tidigare. De uppskattade att få besök av den svenske Kardinalen och mötet väckte mycket munterhet och glada skratt.
Idag har det varit fullt program hela dagen och vi har hunnit uppleva mycket. Efter morgonmässan och frukost besökte vi först Caritas huvudkontor och därefter ett omskakande besök på ett barnsjukhus. Bland annat besökte vi svårt cancersjuka barn och en avdelning för barn med psykiska funktionsnedsättningar.
Efter en tur genom den beryktade stadsdelen Cité Soleil och centrala Port-au-Prince anlände vi till ett av stadens viktigaste landmärken, den i jordbävningen kollapsade katedralen. Vi besökte den nybyggda administrationsbyggnaden och fick via en terrass en helt makalös utsikt över de centrala delarna av staden.
Därefter for vi vidare till dagens mest omskakande upplevelse, ett barnhem i utkanten av Delmas, tillhörande församlingen ”Notre dame d`Altagrasse. För närvarande bor 14 föräldralösa barn på barnhemmet i en liten byggnad, som också inhyser en skola för i dagsläget 168 barn. Att se dessa barns levnadsvillkor sätter djupa spår i själen. Vi hade med oss bollar, lekmaterial, sanitetsutrustning samt gav ett ekonomiskt bidrag till barnhemmet.
Efter en kort vila fick jag sedan äntligen möjlighet att uppleva området runt skolan till fots. Tillsammans med Jordany och Robert gav jag mig ut i folkvimlet och vi promenerade runt i stadsdelen. De båda killarna kunde nog inte riktigt förstå hur jag njöt av att bara få vara en del av folklivet.