Olga (Mira) Vassilieva

Forumsvar skapade

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 16 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • som svar på: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 9-10 #6665

    Hej

    Jag la märke till två spår. Ett är traditioner. De gamla traditioner i allt, att tjäna Gud även fysiskt, att den fysiska miljön i kyrkan spelar roll. Det kanske inte är så i frikyrkor. Det andra är lidandet. I Livets ord pratades det mycket om de positiva saker med att känna Gud. Men i den katolska kyrkan pratar man också om svårigheter och lidandet, Kristi lidande. Det känner jag igen själv faktiskt från olika upplevelser av andra kristna kyrkor som jag är med ibland. Det pratas ofta om det som är gott och det som är positivt, men inte så mycket om utmaningar med att vara kristen.

    Mvh
    Olga

    som svar på: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 8 #6553

    Hej

    Jag tänker på hans poesikväll med vännerna. Allt var rätt, sällskapet, platsen, sysselsättningen, men det kändes så övertygande fel och dubbelmoraliskt att han behövde lämna det. Liknande erfarenhet hade både jag och en bekant till mig upplevt. Och våra erfarenheter har berört oss lika djupt. Det måste ha påverkat honom ännu starkare att höra prästens predikningar dagen efter precis angående det han har funderat på, synden.
    Sedan vill jag också nämna, (jag var inte säker på om jag skulle, men jag ska), upplevelsen av kylan i rummet. Jag har varit med om det också och jag blev också rädd. Och jag har gjort precis som han och hans vän har gjort. Jag bad tills det gick över. Den upplevelsen måste ha satt sina spår i honom för finns det mörker, så finns det ljus.

    Mvh
    Olga

    som svar på: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 5 #6421

    Hej
    Det är första gången jag hör om henne. Väldigt spännande och så öppet skrivet.
    Det som jag lägger märke till mest är hur hon lever ett helt vanligt och till synes fullt liv med kompisar, studier, resor, förälskelser, men ändå ofta stället hon sig frågan om det här är allt med livet eller finns det mer.
    Det som berörde mig mest är när hon åkte till fjällen med en man och kunde välja att gå den här vägen. Och den vägen skulle kanske vara en bra väg. Men hon ändå vågade ge sig ut i världen igen och söka istället. Det var modigt och autentiskt.

    Mvh

    som svar på: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 3 #6353

    Hej
    Jag måste nämna diakoni. Jag var övertygad om att det alltid funnits diakoner i kyrkan. Men såklart om mässan var på latin och präster kanske kändes som ouppnåeliga, så behövdes det en länk mellan de och det vanliga folket.
    Någon Bibel citat kommer jag inte på, men Jesus talade alltid till det vanliga folket. Han till och med sagt flera gånger om man var högt uppsatt och lärd, kommer man ha svårare att ta till sig Hans budskap. Och Han pratade arameiska, som var ett vanligt och välanvänt språk i landet.

    Mvh
    Olga

    som svar på: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 2 #6316

    Och jag vill lägga till en sak till som jag kan tänka mig var säkert viktig för henne. Hon var ju en klok kvinna och behövde förutom den spirituella, känslomässiga delen, också en intellektuell utmanning. Det fanns möjlighet för henne att göra det inom katolsk tro. Jag kommer inte ihåg namnen på ordrar som hon var med. Men dessa gav henne möjligheter att utrycka sig och studera och forska och lära sig. Jag kan tänka mig att det var en viktig bit för henne.

    Mvh
    Olga

    som svar på: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 2 #6315

    Hej
    Jag tittade på filmen utan att titta på rubriker som kom upp. Men jag försöker att svara på frågan utifrån saker jag kommer ihåg.
    Den första var när Björn berättade om att hon var intresserad av judendomen och rötter, att hon spenderade mycket tid med kristna judar och att det fanns utrymme för det inom tron. Det fanns utrymme för gammalt och nytt, olika kulturer som kunde mötas i en och samma tro.
    Den andra saken som jag kommer ihåg är den liturgiska sången, kören, som hon beskrev. Hon tyckte inte att den berörde känslorna mycket utan omringande en, lyfte upp en och bjöd en in i en bön. Sången var spirituell, men inte sensuell. Den var inte världslig.

    Mvh
    Olga

    som svar på: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 1 #6244

    Hej
    Jag heter Olga och, som mitt namn kanske antyder, kommer jag från Ryssland. Jag har bott i Sverige nu i över tjugo år och jobbar inom vården. På fritiden älskar jag naruren och musiken och maten. Jag önskar att jag var bättre på att läsa böcker och idrotta.
    Jag blev kallad att lära känna Gud på ett märkligt sätt, nästa otroligt. När jag var nio år gick jag hem från musik undersvisningen en kväll. Det var höst och det var redan mörkt. Jag kände mig rädd, trots att jag hade gått den där vägen många gånger och den var inte lång. Men så hörde jag steg bakom mig. Och när jag vände mig om för att se vem det var, så var det ingen där. Då ville jag bara skynda mig hem. Men så plötsligt hörde jag någon säga till mig: ”var inte rädd, följ mig”. Och jag vände mig om igen och det var ingen där, igen. Och då frågade jag rakt ut vem det var, vem var där. Och då svarade rösten: ”Jesus”. När jag bodde i Ryssland, så var det fortfarande Sovjet Unionen. Så jag visste inget om religion, Gud eller tro. Jag gick i en kommunistisk skola. Jag visste inte ens att den trasiga byggnaden vid busstationen var en kyrka och jag visste inte heller var den var för. Det var bara en trasig byggnad för mig. Så självklart namnet Jesus sa mig absolut ingenting. Jag sprang hem bara.
    Väl hemma har jag berättat allt för min gamla mormor, min babulia. Jag är uppvuxen med henne, min pappa och min bror. Och det var en av de få gånger jag faktiskt såg henne riktigt mållös. Hon bara tittade på mig. Hon, Alevtina, överlevde Andra världs kriget, men också revolutionen 1917, då man etablerade Sovjet Unionen. Hon var bara en flicka när revolutionen hände. Och som så många andra barn innan revolutionen gick hon i en skola där ortodox tro var en norm i undervisningen. De började dagen med att be. Så hon visste exakt vem Jesus var. Hon bara var överraskad att höra Hans namn från mig. ( När hon kom för att hjälpa min pappa var hon redan 72 år, om ni undrar)
    Ja, så hon tog mig till den där trasiga byggnaden vid busstationen och förklarade var det var och var man brukar göra där. Jag fick också ibland följa med på gudstjänster som hölls där, till min förvåning, på botten planet. Så så började mitt sökande efter Gud som fortsätter än idag efter många år. Jag måste säga att min gamla mormor överaskade mig lika väl med sitt ”hemliga liv”. Jag visste att hon gick iväg nästan varje morgon, men jag var övertygad om att hon gick för att handla. Hon kom alltid tillbaka med lite varor. Många kristna gjorde nog så på under Sovjet regim, men för mig var det en hemlig värld.

    som svar på: Del 12 LÄXA FRÅN BJÖRN #6137

    Hej Björn
    Stort tack för den här terminen. Jag har tyvärr inget svar på veckans fråga. Jag tyckte att den var svår.
    Vill önska dig och alla andra här en riktigt God Jul och Gott Nytt år.

    Mvh
    Olga

    som svar på: Olas problematisering & läxa – 12 #6136

    Hej Ola
    Jag hann inte tänka klart på den här veckans läxa. Får väl fortsätta min tankegången under juletiden.
    Vill bara tacka dig för den här terminen och önska dig och alla andra på den här kursenen riktigt God Jul och Gott Nytt år.

    Mvh
    Olga

    som svar på: DEL 11 LÄXA FRÅN BJÖRN #6094

    Hej igen Björn
    Ondskan finns. Men mina funderingar är kring något annat, nämligen rättvisa. Vad är Guds rättvisa och hur fungerar det?
    Mvh

    som svar på: DEL 11 LÄXA FRÅN BJÖRN #6093

    Hej Björn
    Det är en svår fråga och jag hoppas verkligen på att jag inte sårar någon med mitt svar.
    Gud är fullkomlig och Han har skapat allt. Människan och världen är väldigt komplexa, intelligenta skapelser där människan dessutom har fri vilja och kreativiteten. Och Gud ville ha det så. Men för att det ska vara möjligt så måste det finnas ett ”inbyggt fel”. Utan det skulle människorna förblir primitiva, mycket enklare varelser eller en helt annan livsform.
    Ungefär som att önska sig att vara i ett kärleks förhållandet utan bli sårad. Det finns inte. Om man vill älska, öppnar man dörren och går in i det okända och det kommer alltid att finns en risk med det. Om man är för rädd för att blir sårad, öppnar man inte dörren och då är man på den ”trygga” sidan. Men man inte heller är älskad. Att öppna hjärtat eller inte är ett val och det finns alltid risker med det. Så kanske ungefär så är det när Gud skapade oss. Det kanske har alltid funnits en risk med att skapa så pass intelligent och kreativ livsform i en komplex värld som människan är. Men Gud ville ha det så.
    Och så är det ju ett plus att det öppnar dörren för fler möjligheter att hitta till eller tillbaka till Honom. I en flerdimensionel värld finns det fler möjligheter till både och.

    Mvh
    Olga

    som svar på: Olas problematisering & läxa – 11 #6089

    Hej Ola
    På ett sätt så är Gud onåbar för oss. För hur mycket vi ens försöker att växa och utvecklas, kommer vi aldrig upp på Hans nivå. Vi är inte likvärdiga, jämlikar med Honom. Vi är inte samma väsen. Vi är hans skapelse.
    Men alla vi har en del i oss som är gudomlig. Vi är varelser bestående av kropp, känslor, tankar och upplevelser, men också anden. I oss har vi en andlig del som är Hans. Och jag tänker så att när vi ber, vilket är en meditations övning, kommer vi i självaste verket i kontakt med anden som bor i oss. Och eftersom den är gudomlig, så har den redan alla svar, även de vi inte begriper oss på. Och då är det bra att kunna Bibel( åtminstone ställen att vända sig till) för då kan man kolla upp det. Så det blir att Gud är allt överallt och onåbar, samtidigt som Han är en del av oss och vi kan vara i kontakt med honom om vi så önskar. Ber om ursäkt för långt svar.

    Mvh
    Olga

    som svar på: DEL 10: LÄXA FRÅN BJÖRN #6051

    Hej Björn
    Väldigt kort och personligt svar från mig.
    Jag saknar fantasi eller snarare vision. Inte helt. Men för att se och bygga stort. Mina mål är rätt nära och ganska världsliga. Så för den stora skapelsen som ”världen genom tiden” är, så faller jag ganska platt.

    Mvh Olga

    som svar på: Olas problematisering & läxa – 10 #6050

    Hej Ola
    I början var det Ordet och Ordet sa till intet vill du blir det. Och intet svarade med ett ja eller ett nej. Och om intet svarade ja, då matetialiserade Ordet intet ur ingenting. Kanske så? Det låter som barn bok, men vad jag menar är att det kanske finns någon nivå innan intets materilisering som vi inte känner till? Och på den nivån, början kanske finns intets fri vilja?

    Mvh Olga

    som svar på: DEL 7 LÄXA FRÅN BJÖRN #5917

    Hej Björn
    Det är både övertygande och inte. Det är svårt att grepa vad mening är. För mening, precis som du sa, är inte ett objekt som man kan titta på och ta i händerna. Och är man väldigt materiellt lagd, har en välutvecklad känsla för materialism blir det svårare med det flyktiga som inte har skarpa gränser och ytor. Fast samtidigt är, precis som du så fint lyft fram i lektionen, att meningen är en upplevelse, en kallelse bakom allt vi gör. Och saknar vi det, så blir mycket i livet till tomhet. Och även de mest materialistiska personer, som inte tror på det de inte ser, kan ibland uppleva den här tomheten, meningslösheten med saker som de gör. Så även den mest materialistiska personen kan uppleva avsaknad av Gud, men de skulle säkert kalla det för något annat.

    Mvh
    Olga

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 16 totalt)