Svar till: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 3

start Forum OLAS PLANK – Skriv, tänk, kommentera! DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 3 Svar till: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 3

#6356

Arlette Chené
Deltagare

Jag var barn när man började prata om de arbetarprästerna som förjböds. Jag tyckte att det var ett väldigt bra sätt att evangelisera på ett naturligt sätt, utan att forcera någon. Lite som de baskommuniteterna idag startade av Kiko Arguëllo (Kerygmat – I barakerna med de fattiga) i den nya evangelisationen: Missio ad gentes – två sidor av samma mynt egentligen. Men då ska politiken lämnas därhän, Jesus har aldrig blandat rikena: ge till kejsare de som tillhör kejsare och Gud det som tillhör Gud…

Det är sant att ordenpräster är mera förberedda för att vara andliga vägledare kanske därför att folk vänder sig mer till dem än till sin kyrkoherde. Som lekmandoninikan skulle jag gärna ha en dominikanpräst men jag bor i Bohuslän och mina kontakter med Lund eller Newman är ändå inte av en art som befrämjar en kontakt med en ”ordinarie” OPP eller SJ andlig ledare. Jag känner ett enormt förtroende för en sekuilär präst och har valt honom. Dessutom känner vi varandra väl och det är en fördel tycker jag, men det är inte för alla. Det är inte vanligt bland kyrkfolk att man har en andlig vägledare men det borde vara det. Det visar en viss nonchalans i det sätt man bör leva sitt kristet liv på.

Min tredje reflektion gäller liturgin. Jag minns naturligtvis mässorna före Vatican II. De hade ett dekorum och en högtidlighet som gick lite förlorade men jag har lärt mig att uppskatta enormt mycket den nya liturgin på grund av dess vackra enkelhet. Jag är med från början till slut, vi firar mässan tillsammans även om prästen, i persona Christi, är den som offrar till Gud. I Paris då har Gunnel bara sett den gamla formen men att det var ännu högtidligare hos munkarna med gregorianik och allt dekorum; jag förstår att hon blev hänförd av den närapå himmelska liturgin i klostret och dragen till en sådan miljö. Men nog var hennes kallelse att verka någon annanstans och med de gåvor som Gud hade anförtrott åt henne, i en annan värld.