Svar till: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 1

start Forum OLAS PLANK – Skriv, tänk, kommentera! DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 1 Svar till: DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 1

#6244

Hej
Jag heter Olga och, som mitt namn kanske antyder, kommer jag från Ryssland. Jag har bott i Sverige nu i över tjugo år och jobbar inom vården. På fritiden älskar jag naruren och musiken och maten. Jag önskar att jag var bättre på att läsa böcker och idrotta.
Jag blev kallad att lära känna Gud på ett märkligt sätt, nästa otroligt. När jag var nio år gick jag hem från musik undersvisningen en kväll. Det var höst och det var redan mörkt. Jag kände mig rädd, trots att jag hade gått den där vägen många gånger och den var inte lång. Men så hörde jag steg bakom mig. Och när jag vände mig om för att se vem det var, så var det ingen där. Då ville jag bara skynda mig hem. Men så plötsligt hörde jag någon säga till mig: ”var inte rädd, följ mig”. Och jag vände mig om igen och det var ingen där, igen. Och då frågade jag rakt ut vem det var, vem var där. Och då svarade rösten: ”Jesus”. När jag bodde i Ryssland, så var det fortfarande Sovjet Unionen. Så jag visste inget om religion, Gud eller tro. Jag gick i en kommunistisk skola. Jag visste inte ens att den trasiga byggnaden vid busstationen var en kyrka och jag visste inte heller var den var för. Det var bara en trasig byggnad för mig. Så självklart namnet Jesus sa mig absolut ingenting. Jag sprang hem bara.
Väl hemma har jag berättat allt för min gamla mormor, min babulia. Jag är uppvuxen med henne, min pappa och min bror. Och det var en av de få gånger jag faktiskt såg henne riktigt mållös. Hon bara tittade på mig. Hon, Alevtina, överlevde Andra världs kriget, men också revolutionen 1917, då man etablerade Sovjet Unionen. Hon var bara en flicka när revolutionen hände. Och som så många andra barn innan revolutionen gick hon i en skola där ortodox tro var en norm i undervisningen. De började dagen med att be. Så hon visste exakt vem Jesus var. Hon bara var överraskad att höra Hans namn från mig. ( När hon kom för att hjälpa min pappa var hon redan 72 år, om ni undrar)
Ja, så hon tog mig till den där trasiga byggnaden vid busstationen och förklarade var det var och var man brukar göra där. Jag fick också ibland följa med på gudstjänster som hölls där, till min förvåning, på botten planet. Så så började mitt sökande efter Gud som fortsätter än idag efter många år. Jag måste säga att min gamla mormor överaskade mig lika väl med sitt ”hemliga liv”. Jag visste att hon gick iväg nästan varje morgon, men jag var övertygad om att hon gick för att handla. Hon kom alltid tillbaka med lite varor. Många kristna gjorde nog så på under Sovjet regim, men för mig var det en hemlig värld.