Svar till: Olas problematisering & läxa – 11

Start Forum OLAS PLANK – Skriv, tänk, kommentera! Olas problematisering & läxa – 11 Svar till: Olas problematisering & läxa – 11

#6097

Ola Samnegård
Moderator

Det kan inte vara så att Guds transcendens (obetingelse) innebär att Gud är fullständigt onåbar för människan samtidigt som Gud är nåbar för människans böner. Ändå bekänner Kyrkan att Gud både är transcendent och hör och svarar på våra böner. Hur kan detta tänkas gå ihop?

Visserligen är det helt sant att vi aldrig kan förklara eller ens greppa hela Guds mysterium med vårt förnuft. Men det är lika sant att Katolska Kyrkan lär att hennes sanna Tro aldrig strider mot förnuftets sanningar. Alltså kan inte heller på trons område något vara sant och falskt samtidigt. Om det ändå tycks så, bör detta kunna redas ut med hjälp av förnuftet, så att det kan visas vara ett missförstånd. Därför är det en sådan förklaring jag skall försöka ge här.

Guds transcendens (obetingelse) innebär framförallt att Gud inte har några begränsningar eller beroenden till sitt väsen. Detta betyder ju att Gud och människan är allt annat än jämlikar till sina väsen. Människan kan alltså inte påverka Gud mot Guds vilja.

Däremot finns det ingen logisk motsägelse i att den obegränsade och oberoende, frivilligt går in under begränsningar och beroenden. Tvärtom! Om detta hade varit omöjligt för Gud, så hade Gud till sitt väsen varit begränsad av att inte kunna göra så, vilket den obegränsade inte är. Alltså kan den obegränsade och oberoende, frivilligt gå in under begränsningar och beroenden. Det är Kyrkans tro att så också sker i Jesus Kristus och Kyrkans sakrament genom den helige Ande. Här gör sig alltså den transcendentale Guden frivilligt nåbar för oss, och kan så höra och besvara våra böner. Visst är detta trons ofattbara mysterium. Ändå menar jag att det inte innebär någon självmotsägelse som skulle strida mot förnuftet.