Visar 0 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #5735

      Richard Bittner
      Deltagare

      Att vara är att relatera.
      Likhet i differens utan att det behöver att uppfattas som en motsats.

      Lovad vare Jesus Kristus!
      Helt spontant förs mina tankar till Bibeln när den första varelse Adam är genast kallad till en relation med sin skapare. Det var en ”fader-son” relation och Gud har därför satt klara regler (livets träd och dödsfarligt träd dvs välsignelse och förbannelse) för att visa Adam att han är Herre och Gud och för att testa hans tro och sonlig lydnad.
      Adam är bjuden till att vårda och vakta Edens trädgård. Han får sällskap, ”någon som kan vara honom till hjälp” för att ”det är inte bra att mannen är ensam.” (1 Mos 2:18) Då skapade Gud djur av olika slag och varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Därav fick Adams relation till djurrike ett auktoritärt drag för att i den forna världen var det att ge namn till någon kopplat med att utöva sin auktoritet över denne.
      Adam hade dock fortfarande inte hittat någon som kunde vara honom till hjälp.
      Gud skapade sedan kvinna och förde fram henne till mannen. Han visade genast sin insikt om hennes likhet men samtidigt märkte han skillnader som gjorde honom så fascinerad att han ropade: ”den här gången är det ben av mina ben och kött av mitt kött.” (1 Mos 2:23)
      Det faktum att kvinna kom som sist var Guds sätt att lära att trots vissa gemensamma naturliga drag och funktioner är människa helt different från djuren och att dessa kan aldrig ge det kärlek, hjälp och sällskap som hon behöver för att vara fullkomlig.
      ”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.” (1 Mos 2:24)

Visar 0 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.