Visar 0 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #5705

      Ola Samnegård
      Moderator

      Som Björn skrev var denna artikel ganska svårläst, kanske rent av för svår som flera av er givit uttryck för. Av era svar att döma tycks frågan också kunna uppfattas på flera olika sätt.
      Det jag själv förmodar att Björn var ute efter är att Spaemann menar att de klassiska gudsbevisens styrka har minskat avsevärt genom Nietzsches angrepp på dem utifrån världens möjliga absurditet. Det är därför Spaemann utvecklar sitt eget ”nietzscheresistenta” argument. Detta går i korthet ut på att allt som har hänt hittills i historien för alltid kommer vara sant att ha hänt i historien. För att bevara dessa historiska sanningar menar han att det måste finnas ett minne utan slut, vilket han menar vara Guds minne.
      Själv är jag kritisk till mycket i Spaemanns argumentation. För det första anser jag inte Nietzsches angrepp på de klassiska gudsbevisen vålla dem så stor skada. Ty jag menar att Nietzsches tanke på världens absurditet är absurd i sig själv, då den om den tas på allvar omöjliggör alla försök att begripa sig på något i världen. Vidare finns det många tänkbara invändningar mot Spaemanns eget argument. Det går t ex att på olika sätt betvivla nödvändigheten av att de historiska sanningarna bevaras. Men även för de som köper denna nödvändighet, så finns faktiskt andra alternativ för ett sådant bevarande än Guds minne. Flera fysiker idag räknar med att alla de historiska sanningarna bevaras vid den så kallade historiehorisonten, oberoende av om Gud finns eller ej.

Visar 0 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.