DEL 9 LÄXA FRÅN BJÖRN

Visar 12 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #5940

      Varför kan en kontingent värld inte vara sitt eget upphov?

    • #5974

      Arlette Chené
      Deltagare

      Hej Björn!
      Världen kan inte vara sitt eget upphov pga allt är beroende av något annat, allt är föränderligt, har en början och ett slut. Var/vem är det första orsaken som inte är beroende av en annan orsak? Det måste vara en livsform som är totalt annorlunda än vår, dvs Gud.

    • #5977

      Richard Bittner
      Deltagare

      Lovad vare Jesus Kristus!
      Kontingent värld kan inte ha ursprung i sig själv för att då den inte längre kan kallas kontingent. Världen är ju ändlig, delbar, begränsad, föränderlig och förgänglig. Björn, jag har dock lite svårt med begreppet ”världen”. Innefattar det också livet? I så fall på vilket sätt? Allt detta med kontingens verkar i mina ögon gälla för det materiella i världen men livet är ju något mer vg se 1 Mos 2,7 eller Joh 6,63.

      • #6012

        Livet är inkluderat i ordet ”världen”. Där menas totaliteten av allt. Ordet ”levande” i 1 Mos 2:7 syftar på biologiskt liv, i Joh 6:63 syftar ”liv” på evigt liv, d.v.s. gemenskap med Gud, vilket är ett ämne som vi inte tar upp förrän i de två sista lektionerna (gemenskap med Gud betyder att det kontingenta och det absoluta kan mötas vilket ger gigantiska filosofiska problem).

    • #5979

      Gloria C. Lattke
      Deltagare

      Hej till er alla,

      Jag undrar om kontingent värld är bara där vi lever i just nu? Är kosmos inkluderad i denna enhet av kontingens?
      Kontingent är egenskap till något som kan vara eller inte vara (existerar eller inte existerar), vilket betyder att det inte kan ha upphov i sig själv. Det är inte klart att denna kontingenta ”världen” finns. Om den kontingenta världen + kosmos är oändlig, finns det möjlighet att den existerar? Om den existerar kan man inte tänka att en nödvändig högre makt finns för att den ”kontingenta världen” ska kunna existera?
      Jag vet inte om jag har gjort svaret mer komplicerat, för att jag ställer fler frågor!

      • #6013

        Världen som totaliteten av allt, d.v.s. kosmos, finns enbart till för att dess enskilda delar finns till. Dessa är alla utan undantag kontingenta. Därför är även universum kontingent och kan inte orsaka sig själv.

    • #5984

      Riccardo Pillay
      Deltagare

      Hej Björn, för att jordklotet hade en början. Något har skapat förutsättningar för att det skulle bli till.
      En igångsättare,en första orsak. Hur skulle det har gett upphov till sig själv, av inget blir inget.

    • #5985

      Uppgift GT 9: Varför kan en kontingent värld inte vara sitt eget upphov?
      Jag prövar med lite logiskt tänkande. Kontingens är ett samband som inte är logiskt självklart, t ex att vatten kan frysa till is, men det kan också smälta. Resonemanget blir logiskt om jag i stället säger att vid 0 grader fryser vattnet till is.
      Vi upplever mycket logik i världen. Lejonet jagar och dödar en gazell som han sen äter, bin flyger från blomma till blomma och pollinerar så de sprids, bonden sår frön i sin jord som växer upp till säd och andra grödor, en mask i en puppa blir till en vacker fjäril, människor och djur parar sig och får ungar och livet går vidare.
      Men lejonet är inte upphovet till sig själv. Han har inte skapat sig själv lika lite som biet, fröna, puppan eller människan. Därför måste det följaktligen finnas något bakom, någon igångsättare, något som funnits innan allt på jorden kom till, det som vi ser och förstår. Eftersom vi inte kan beskriva detta varat på samma vis som vi kan beskriva t ex ett bord; högt, fyra ben, i trä, brunmålat, så har vi gett varat namnet Gud. Även om ingen har sett Gud eller kan ta på Honom, så kan man inte tänka sig att Han inte finns. Och har detta varat skapat allt det vi kan se och uppleva i världen, så är det större än något annat.
      Detta mitt gudsbevis.
      Charlotta S

    • #5986

      Annica Cardell
      Deltagare

      Om världen vore kontingent skulle den bero på tillfälligheter, och inget kan skapas av inget. Därför måste det finnas en kraft bakom skapandet. Som Aristoteles ”orörde rörare”.

    • #5987

      Hej Björn
      Någon ställer denna fråga. ”Jag undrar om kontingent värld är bara där vi lever i just nu? Är kosmos inkluderad i denna enhet av kontingens?”
      Jag utgår från att det gäller Kosmos, Alltet. Björn Du får svara oss.
      Min fundering på din fråga är att då ”världen” är föränderlig, en ”icke nödvändig existens” så kan det vi kallar världen inte ha sin ytterst orsak i sej självt.
      Så funderar jag en stund till och får lust att tillägga, eller kan det inte det? Den sista frågan beror nog på tankens trötthet. Det är inte lätt med filosofi.
      Marei-L K

      • #6014

        Om världen skulle kunna orsaka sig själv skulle den finnas till före sig själv. Det kan inget.

    • #5989

      Denna fråga är mycket svår. Jag har inte funnit något svar. Eva S

    • #5991

      En sak som är enkel att förstå är att väsen och ting inte är och inte kan vara upphov till sig själva. En diamant har under stort tryck under lång tid uppstått ur kol. Vi människor har inte heller tillverkat oss själva, vi har som orsak våra föräldrar. Det vill säga varken diamanten eller människan har grunden till sin existens. Och det som inte finns måste vänta på att eventuellt bli till. Men hur går det till? Av ingenting? Det är endast något annat absolut som kan skapa kontingent existens och det kallar vi kristna för Gud.
      Gunnar E.

    • #5995

      Carina Sundberg
      Deltagare

      Guds frid över sig Björn.

      Om världen vore kontingent skulle allt som händer vara det och allt skull bero på tillfälligheter, Allt som är skapat kan inte bara uppstå från ingenstans, utan det måste finnas en skapare bakom allt. Samt någon som styr allt bakom allt.

    • #5996

      Det är motsägelse om det är kontigent då är inte absolut därför kan inte vara grunden.

    • #6034

      Jonas Alberg
      Deltagare

      Jag har varit upptagen med annat och inte hunnit svara, men nu ska jag göra det, helt kort. Det kontingenta är per definition det som är beroende av något annat och därför kan en kontigent värld inte vara sitt eget upphov, utan måste orsakats av något annat än sig själv, per definitionem. Det är ju också så våra vardagliga erfarenheter och vårt sunda förnuft säger oss att det är. Vi kan svårligen tänka oss en verkan utan orsak, det är så vi tänker helt enkelt, ur intet blir inte (ex nihilo nihil fit). Men det leder då till en oändlig regress och det är också svårt att tänka sig när vi nu psykologiskt upplever tiden, allt sker i en tid som vi upplever som dåtid, nutid och framtid. Tänker vi på det i termer av det vi upplever – en tangibel verklighet – leder det till slutsatsen att allt måste ha funnits till hela tiden, låt vara att det förändras ungefär som fukten i min frys, vattnet blir till is som kondenseras och blir till vatten som kan bli till ånga, formen ändras men substansen finns hela tiden där, det som driver förändringen är mekaniskt verkande eller finala (ändamålsbetingade eller teleologiska) orsaker ; detta är det aristoteliska orsaksbegreppet där Aristoteles ser det finala som inbyggt i tingen möjliga att utforska , när vi talar om saker i begrepp återspeglar de saker i tingen (universalia in rem), i kontrast mot hans lärare Platon som menade att verkligheten fanns utanför tingen i en idévärld som verkligheten är en skugga av (universalia ante rem). I slutet av Medeltiden ifrågasattes detta , i universaliestriden framträdde andra alternativ än de nämnda bl.a. nominalismen – våra begrepp är bara ord (Wilhelm af Ockham). Detta och annat ledde fram till att man reducerade orsaksbegreppet till verkande orsaker som svarar på frågan hur inte varför saker ändras, det ”vetenskapliga” orsaksbegreppet, det är dessa saker vi kan undersöka och upprepa i experiment och vinna mer söker kunskap om, och det skapade en kraftig åtskillnad mellan det vi vet och det vi tror, som sedan diskuterats i det oändliga. Detta ledde också sakta men säkert till en utvecklingslinje där en verksam ingripande Gud som yttersta förklaring ersattes med en anonym tillbakadragen deistisk Gud som under upplysningen på sina håll avskaffades, med en rad förändringar som följd och mycket besvärliga konsekvenser ; allt synes handla om det som varnas för i de religiösa urkunderna, sätt er inte på höga hästar : högmodet med människan som tar kontroll över sin egen tillvaro utan att riktigt ha den kontrollen med en rad problem, bl.a. grunden för allt, alltings ursprung, grunden etik osv, men vetenskapen fortsatte, och gjorde enorma framsteg, men grundfrågorna kvarstod. I början av förra seklet ställdes allt på ända igen, det ”vetenskapliga orsaksbegreppet” gäller inte generellt , på makronivå när man närmar sig ljusets hastighet uppträder tillvaron på annat sätt (Einstens relativitetsteorier om hur materien uppträder nära ljusets hastighet) och på mikronivå med kvantfysiken (på subatomär nivå uppträder energier på ett annat sätt). Detta har lett till att hela orsaksbegreppet igen ställts under omprövning , man talar istället om dispositioner med olika möjliga utfall, det är som att man återvänder till Aristoteles och de finala orsakerna. Den stora frågan som är svår att besvara är dock; är utfallen resultat av slump eller är de uttryck för något annat, en skapelse. Det är egentligen den frågan som hela kursen handlar om. Något enstaka enkelt bevis finns inte men de Gudsbevis vi gått och går igenom talar sammantaget enligt mig med övervägande sannolikhet för Guds existens , och det är på rent förnuftsmässiga grunder som bygger på erfarenhet i verkligheten som vi kan ta in den. Det är kanske en av de allra svåraste frågorna vi håller på med men det är rasande intressant. Jag försöker bifoga en artikel ur Axcess, omnömnd i Signum för någon vecka sedan: Ulf Jonsson, Verkan utan orsaker om diskussionerna om orsaksbegreppet som jag tycker är viktig här https://www.axess.se/artiklar/verkan-utan-orsak/

Visar 12 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.