DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 8

Etiketter: 

Visar 17 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #6531

      Ola Samnegård
      Moderator

      Se Lektion 8, när den kommit upp. Lägg särskilt märke till de spår i Ulf Ekmans liv som kan tänkas peka fram mot hans omvändelse / konversion som tas upp och rubriksätts med text i filmens nederkant. Välj ut ett av dessa och skriv och berätta om någon liknande erfarenhet ur ditt eller någon annans liv.

    • #6543

      Jag har ingen egen upplevelse som jag vill dela med mig av. Men jag känner en person som haft en mental glädjefylld Jesusbild som påverkat hans liv. Eva S

    • #6544

      Det finns många spår i skildringen som man kan ta upp. Jag väljer hans upplevelse av morfaderns religiositet. Det har säkert haft stor betydelse både mentalt och i den andliga världen. Att ha en bedjande morfar kan inte underskattas. Marie-L K

    • #6545

      Richard Bittner
      Deltagare

      Lovad vare Jesus Kristus!

      Vännens ord betydde mycket också i min omvändelseprocess och min vidare formation. Han sade en gång till mig när jag började att hänga med med en grupp av katolska studenter att ”Du är Jungfru Marias barn”. Han viste om att jag är född den 15 augusti när kyrkan firar Jungfru Marias upptagning till himmelen. Jag har tagit hans ord till mig och så startade min relation till Jungfru Maria. Jag är mycket tacksam till denna goda andliga mamma som outtröttligt vakar över alla sina barn och ber ständigt sin Son för dem. Hon är där även när hennes barnens jordiska liv tar slut och de kallas fram till audiensen framför Kristi-konungs ansikte. Hon har hunnit att klä dem i sina egna dygder och förbereda dem till mötet. Hon står där som himlens drottning och håller dem i handen. Hon har tagit av dem det ruttna äpplet som de hade med sig som gåva till kungen och som skulle presentera deras tro och goda gärningar. Hon har skurit bort de ruttna delarna och de friska delarna serverar hon själv till Kristus på ett gyllene fatt. Maria är den största Kristi nådegåva till oss (Joh 19:26,27). Maria ber var och en ta henne med sig. Hur kan man bli hennes barn? Det räcker med en enda ”Var hälsad Maria…” och det enda villkoret i förhållande är ”Gör det Han säger åt er” (Joh 2:5).

    • #6546

      Riccardo Pillay
      Deltagare

      Jag läste wikipedia artikeln och sett det Youtube klippet som Björn rekommenderade. Min första tanken var på hans flock som han ledde i 30 år. Jag citerar en av kommentarer ”Verkar som Herren säger precis vad Ulf vill höra … så himla praktiskt.” Så jag svarar inte på Olas fråga denna vecka eftersom inget av Ulfs konversion eller väg till konversion kändes äkta – bara min egen personliga åsikt baserad på Ulf Ekmans bakgrund. Det kan förändras efter nästa lektionen.

    • #6547

      Gloria C. Lattke
      Deltagare

      Att detta handlar om en process kan inte förklara Ekmans konversion genom en enda orsak. Egentligen har det funnits i hela den processen en strid mellan ljus och mörker, där hans morfar religiositet kan ha spelat roll i grunden, senare kan ha varit möten med olika kristna traditioner, sekularisering av samhället och denna upplevelse av ”tomhet” som han gick igenom. Jag jämför detta med syster Sofies fråga: ”var det allt?”. Det som kan vara avgörande i Ekmans konversion till slut kan förklaras med känslan av ”möjlighet till syndernas förlåtelse”, då Ekman upplever en inre känsla som tvingar honom att falla på knä, be förlåtelse för sina synder och förstå vad som Kristus betydde för honom och för alla människor. Det var en inre röst, men det må ha varit Helige Anden som hade fört honom dit?

      Gloria C-L

    • #6548

      Niclas Andersson
      Deltagare

      Splittringen bland protestanter. Om man kommer bort ifrån påven så leder det till splittring vilket den stora splittringen bland protestanter visar. Jag anser att detta är är legitim tråd att tänka på när man överväger att konvertera till katolska kyrkan.
      Niclas A.

    • #6550

      Jag kan känna igen mig i detta med den äldre generationens tro. Och också i detta med söndagsskolan och berättelserna om Jesus som jag fick höra där. Jag är också så gammal att jag mitt första år i skolan gick på lördagar och började varje skoldag med morgonbön och psalmsång.Men de här erfarenheterna är ju mera allmängiltiga i sökandet efter kristen tro i allmänhet och inte specifikt katolska kyrkan.

    • #6551

      Jag väljer ’En väns vittnesbörd’, jag har själv en sådan erfarenhet då min pappa vittnade om sin pånyttfödda tro efter min mammas bortgång och detta gjorde stort intryck på mig och ledde mig såsmåningom till kyrkan. Hans vittnesbörd var avgörande för mig då jag kunde närma mig tron genom att på nära håll se och uppleva hans omvändelse och ställa massa avgörande frågor kring hans vittnesbörd.

    • #6552

      Johannes Osvath
      Deltagare

      Ekmans första intryck av Vatikanen tycker jag är en fin beskrivning av hur en yttre upplevelse skapar en insikt om kyrkans rötter och betydelse. Som Ekman skriver får han här en förståelse för att katolska kyrkan trots allt är den kyrka våra fäder kommit ur och bidragit till världens kulturutveckling. Detta kan jag känna igen mig när jag för första gången besökte Vatikanen. Liknande känslor fick jag när jag reste till Jerusalem. Yttre upplevelser av heliga platser väcker något i vårt inre.
      Johannes O

    • #6553

      Hej

      Jag tänker på hans poesikväll med vännerna. Allt var rätt, sällskapet, platsen, sysselsättningen, men det kändes så övertygande fel och dubbelmoraliskt att han behövde lämna det. Liknande erfarenhet hade både jag och en bekant till mig upplevt. Och våra erfarenheter har berört oss lika djupt. Det måste ha påverkat honom ännu starkare att höra prästens predikningar dagen efter precis angående det han har funderat på, synden.
      Sedan vill jag också nämna, (jag var inte säker på om jag skulle, men jag ska), upplevelsen av kylan i rummet. Jag har varit med om det också och jag blev också rädd. Och jag har gjort precis som han och hans vän har gjort. Jag bad tills det gick över. Den upplevelsen måste ha satt sina spår i honom för finns det mörker, så finns det ljus.

      Mvh
      Olga

    • #6554

      Ingeli Aalto
      Deltagare

      Jag hittar flera spår som sammantaget ledde fram till hans konversion, det är en väg man går för att låta sig övertygas helt och i Ulf Ekmans – som väl för många av oss – tog det längre tid att hitta hem. Ofta är vi fast i låsta tankemönster och traditioner som kanske inte får oss att reflektera på djupet men detta ges möjlighet till i den universella kyrkan där så många kristna traditioner också möts (och nöts mot/lär av varandra) i historien. Han märkte ju också hur splittrad den protestantiska kyrkan var i olika förgreningar, det saknades en övergripande universell helhetssyn.
      En upplevelse av bönesvar och en stark närvaro i den katolska kyrkan väljer jag ut som jag kan relatera till själv. Långsamheten, eftertänksamheten och den samlade visheten som finns bevarad i den katolska kyrkan leder – om man är kvar i den – fram till en djupare insikt och mognad där man steg för steg går framåt, utan att forcera (som kan vara fallet i många av de mer utåtriktade och karismatiska rörelserna, utan att för den skull förringa dem).
      Den starka närvaron är också en stark faktor. Den uppnås genom den långa och stabila, andligt förankrade kunskapsgrunden, traditionen som är genomarbetad, apostoliskt levande och vårdas med fasthet, varligt och ömt.
      Ingeli A

    • #6555

      Alice Nordström
      Deltagare

      Morfaderns tro kan jag relatera till, min mormor var en starkt troende människa och jag var mycket med henne under min uppväxt. Det gav ett annat perspektiv och jag har som vuxen ofta tänkt på henne i olika situationer. Tron var mycket självklar för henne och hon var ju också uppvuxen i ett annat Sverige (hon var född 1911) jämfört med mig som är född 1981.. Idag finns det så många valmöjligheter och tron riskerar kanske att bli precis som allt annat ett fråga om val och mycket fokus hamnar på oss själva istället för på Gud.

    • #6556

      Annica Cardell
      Deltagare

      nu minns jag inte om det var Ulfs egen far eller morfar som sa till honom ; Du vet inte hur mycket jag ber.
      tänkte på att det där med tro är väldigt olika och att vissa upplever en personlig tro av stor betydelse men behöver kanske inte känner sig bekväm i det karismatiska samfund som Ulf verkat i. Det kan vara så att hans släktingar inte delade Ulfs tro och även om Livets ord blev en stor rörelse så kanske andra tyckte att det var ”för mycket”. Jag förstår dem. Ibland kan den tro man delar i ensamhet med Gud vara nog så stark och innerlig.
      Samtidigt kan jag förstå att en person som exempelvis Ulf kan ha förändrats genom livet och därmed också fördjupar sin tro och som många av oss andra ”hittar hem”.

    • #6559

      Leticia Serrano
      Deltagare

      Hej
      Jag väljer Brännande närvaro i katolska kyrkan eftersom jag känner tomhet när jag besöker andra kyrkor som inte har det stora skatten av Eukaristin, det upplevelse hjälpte mig av tacka Herren för sin Närvaro i tabernaklet och Kristna argumenterande mot kommunismen därför att jag behövde fördjupa mig i min egen tron för att kunna svara frågor till vänner och väkanter som undrade varför katolska kyrkan tänkte annorlunda än protestanter eller anglikaner i England.

    • #6560

      Ola Samnegård
      Moderator

      Tack än en gång för vad ni delar! Så vi alla kan ta del av vad bedjande mor- och farföräldrar, vänners vittnesbörd och söndagsskola kan betyda. Dessa fenomen kan ju leda till en kristen tro av vilken inriktning som helst. Ett spår som pekar i tydligare katolsk riktning är ju upplevelsen av den starka närvaron just i katolska Kyrkan och inte minst i Vatikanen, som jag som troende katolik direkt sammankopplar med Kristi sakramentala närvaro i brödets gestalt. Även insikten om kontrasten mellan den stora splittringen bland protestanter och Jesu bön om att alla hans lärjungar ska vara ett, är ett tydligt spår mot den universella dvs katolska Kyrkan.

    • #6573

      Carina Sundberg
      Deltagare

      Gud välsigne er alla.

      Måste mirakel hända i ett kriser samfund så som det gjorde i det nya testmentet. Många i frikyrkan tror att det som hände i nya Testamentet ska hända på samma sätt i dag, de ser inga gränser i jesus helande Jesus själv säger be för varandra, smörj med olja på den sjuka och be. Detta betyder inte att alla bli helade och friska. Det är Gud själv som bestämmer detta, inte människor. Vi kan inte tvinga Jesus att hela någon utan han healar dem han vill ska bli helad. Gud är närvarande med den heliga anden i hemmet och i kyrkan och han vill vi ska be för varandra och för de som är sjuka. Men det betyder inte att det sker mirakel hela tiden, de gjorde de inte på jesus tid heller. De fanns folk som dog då med som idag,men bönen kan hjälpa på andra sätt, har man smärter kan man få mer ork till att bära denna smärta som man har. Sen att de finns folk i frikyrkorna som lever punktligt i detta att Gud botar genom bönen och handpåläggning så som han gjorde när han gick här på jorden, då är man ute och cyklar. Gud kan ingen styra. Mirakel sker varje dag på olika sätt, men de är faden själv som bestämmer inte vi människor.

    • #6661

      Arlette Chené
      Deltagare

      Splittring bland protestanter. Det är svårt att enas om vad man läser, förstår och tycker sig förstå. Den stora styrkan i katolska kyrkan är magisteriet, där man kan diskutera och debattera bland exegeter för att – förhoppningsvis – komma till concensus. Förvisso finns det olika riktningar men man vet vad som är den officiella riktningen. Detta är en stor trygghet. Vissa saker tar tid att tänkas färdigt, i synnerhet om de skall ”moderniseras” eller ”uppdateras”. De gäller former, moder, inte trossatser. UE har mött många olika samfund inom protestantismen men bara en katolsk Kyrka som finns i hela världen och leds av en mänsklig person som representerar den gudomliga. Vissa säger att det är en svaghet, men så har det varit i 2000 år och Kristus hade valt Petrus som ledare, inte flera får olika distrikter! Tiden med påve och motpåve var en karikatur av kristendomen och urusel politik. Varje påve – även de mer diskutabla inom historia – var vald enligt reglerna och hade något att komma med. Med avstånd kan man se hur den HA har lett sin kyrka även genom några dåliga påvar i medeltiden och Renässansen. Det är lätt att konstatera att många kristna samfund faller inom 100 år efter deras grundarens död. Det är som alla messiaskandidater i Jesu tid. Romarna dodade deras adepter och det var slut med den rörelsen. Men ingen har lyckats förinta katolska Kyrkan. Det är ett bevis på dess äkthet.

Visar 17 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.