DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 7

Etiketter: 

Visar 16 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #6500

      Ola Samnegård
      Moderator

      Se Lektion 7, när den kommit upp. Lägg särskilt märke till de spår i syster Sofies liv som kan tänkas vara skäl till hennes konversion, och som tas upp och rubriksätts med text i filmens nederkant. Välj ut två av dessa och skriv om du anser de vara hållbara skäl eller ej (ett av varje slag om du hittar). Motivera ditt svar.

    • #6515

      Riccardo Pillay
      Deltagare

      Jag tycker att att var ett fint inslag med syster Sofie och den korta intervjun avslöjar en mycket fin och sympatisk kvinna/nunna.
      Jag väljer som ett hållbart skäl till hennes konversion det som hon själv tar upp – Andens ledning yttre tecken inre ledning.
      Det kan vara så att när de yttre tecken uppenbarar sig och ger inre ledning, att man inte kopplar det med andens ledning direkt, utan det kan nog visa sig sedan.
      Rubriken Tro är ett beslut dvs att det är ingen känsla utan en handfast grund är bra att komma ihåg men däremot är ingen hällbar skäl till en konversion till katolicism i sig, snarare en konversion frän ateismen.

    • #6516

      Jag vill ta upp -Lär känna den levande Jesus. För mig är det en självklarhet. Man kan inte älska Jesus utan att känna honom. Och känna honom gör man bäst genom att läsa Bibeln. Det är grunden till att lära känna och älska Jesus. Sedan kan man bygga på det genom att läsa andra böcker om hur andra människor ger sina erfarenheter och tolkningar.
      Att tron är ett beslut håller jag inte med om. Visst kan man ta beslut. T.ex. att ta kontakt med en katolsk präst om man vill konvertera men tron måste bygga på en känsla och en vilja att släppa in Jesus i sitt liv. För mig känns det som att det enda beslut gällande tron man kan ta är att säga ja till Jesus. Då är det i och för sig ett beslut.

    • #6517

      Richard Bittner
      Deltagare

      Lovad vare Jesus Kristus!
      ”Tro är ett beslut”. Man kan säga att även moget kärlek är i sitt väsen ett beslut. Det gäller både för kärlek i ett äktenskap mellan man och kvinna och likadant i det andliga äktenskapet med Jesus. Känslor finns och de är viktiga för att göra det hela vackert och spännande och när de saknas då känns det torrt. Då måste man koppla sin vilja för att kunna fortsätta i relationen. Moder Theresa har orkat med det otroliga som hon har gjort under så lång tid just tack vare sin vilja och beslut att älska Jesus som ”ingen annan före henne”. Hennes helighet var i att orka att hålla på helt och hållet utan några gudomliga och mystiska förstärkningar. Kraften kom från hennes bön och daglig adoration.

      ”Yttre tecken och inre ledning”. Gud vet om att vi under vårt kristet liv ständigt kämpar med vår svaghet. Därför Han ibland tillåter att en så kallad ”eukaristisk mirakel” inträffar för att väcka, uppmana eller också för att belöna vår tro. Det händer ibland att kvarlämnad consacrerad hostia uppvisar spår av blod och vävnad. I Polens moderna historia finns det 2 bekräftade fall i Sokolka (2009) och Legnica (2013), dvs. på landets östra och västra sida. Numera pågår det analys av 2 nya fall i landets norra resp. södra delen. Vävnadens analys visar alltid att det handlar om hjärtmuskel. Sådan här ovanlig kumulation av miraklen under så kort tid är ett alvarligt tidens tecken och bör väcka vår uppmärksamhet.

      Till den som vill fördjupa sig i området rekommenderar jag boken (det finns också material på nätet) från den nyss saligförklarade tonåringen Carlo Acutis (1991-2006).

    • #6518

      ”Tro är ett beslut” Jag säger emot att tro är ett beslut. Jag har träffat människor som är trovärdiga som säger att de VILL tro, men att de inte kan. Detta har inget med känslor att göra. Det har att göra med att man kan inte tvinga tanken att tänka på ett visst sätt. Man kan tvinga sig till att utföra handlingar. Men inte att tänka på ett visst sätt. Däremot, om man tror så manifisteras det inte i känslor utan i handlingar. Så är det också med kärlek. En viktig sak är förtröstan. Jag som gillar att simma vet, att du kan bara flyta på om du litar på att vattnet bär dig. Lita du inte på det, spänner du musklerna. Då blir kroppen för tung i förhållande till flytkraften och du sjunker.

      ”Lär känna den levande Jesus” – motsats till ett tomt liv. T.ex. dagens ungdomskultur med droger och sprit.

      Eva S

    • #6519

      Ingeli Aalto
      Deltagare

      Tro är ett beslut. Hon säger det själv med motivationen att man verkligen måste bestämma sig, man kan inte vela hit och dit eller låta sig styras av sina känslor som är väldigt flyktiga och ändrar sig hela tiden beroende på sinnesstämning.Vissa tider i livet är det ständigt tvivel, en ökenvandring, men det hör till och kan uthärdas för att man fått erfara en djupare sanning.
      Man kan jämställa det med uttrycket ”kärlek är att vilja”, det vill säga det krävs en medveten satsning/avsikt för något. Eller som den amerikanska popkonstnunnan Corita Kent skrev i ett av sina grafiska verk ”Love is hard work”.
      Öppning för helgelse låter ju fint, men alldeles för vagt. Man kan vara öppen för vad som helst, men det krävs väl något mer än att bara vara öppen för det. Det låter för flyktigt och flummigt, och stämmer inte in på syster Sofies berättelse.
      Ingeli A

    • #6520

      Jag tror att det har betytt mycket för syster Sofie – och jag vet att det har betytt mycket för mig – att Katolska kyrkan har och är en fast grund att stå på. Läran och dogmerna är inte beroende av mig eller av den allmänna tidsandan. Det finns en fasthet, ett djup och en struktur som också är intellektuellt hållbar och som man kan förhålla sig till. I den meningen är förstås att tro ett beslut. När jag säger ja till Katolska kyrkan säger jag ja till Kristi kyrka sådan den är och har varit. Här finns den fulla gemenskapen med Kristus och med alla troende runt om i världen alldeles oavsett hur jag för tillfället mår eller känner mig.
      Ann-Marie S

    • #6521

      Intressant att läsa att frågan om ”tro är ett beslut” väcker olika tankar. Kan kanske beror på vad vi lägger i ordet ”beslut” S Sofie har många andliga upplevelser varvat med livsupplevelse bakom sej. Allt betyder något, inget är oviktigt. Får jag ge mitt svar till Olas plank i form av mitt vittnesbörd. I dag 27 mars är det 65 år sedan jag blev konfirmerad i Svenska kyrkan. Undervisningen där satte igång en upplevelse av tro på Gud. Sedan dess har min tro växt i gemenskapen med andra kristna och bibelläsning och bön. Jag upplevde under de senaste 10 åren en längtan efter vad jag senare förstod var den katolska tron och andlighet, blandat med en viss osäkerhet. Efter undervisning av katolsk präst blev jag viss om att jag vill konvertera. Så var det dags för att bli upptagen och jag minns hur befriande det var att efter Trosbekännelsen säga ”Allt, som den katolska kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag” Efter år av frågor hit och dit så formulerade jag ”tron som ett beslut”. Som ett slags ”kvitto” upplevde jag ”Känslan av att komma hem” Detta är de två spår jag vill ta upp. Marie-L K

    • #6522

      Gloria C. Lattke
      Deltagare

      Det första spåret som jag väljer är ”Tro är ingen känsla, utan ett beslut”. Genom ett djupt sökande, där syster Sofie ser yttre tecken och en inre ledning lär hon sig att ta ett beslut. Syster Sofie tar känslan på allvar men följer den inte blint. Hon reflekterar över den för att ta ett beslut. Den som hon menar är att Tron är ingen impuls, det är något som man har genomarbetat under lång tid för att till slut veta att det är rätt beslut.
      Det andra spåret som jag väljer är ”Andens ledning: yttre tecken och inre ledning”. Hon förklarar att dessa är viktiga, men man behöver göra det i gemenskap för att inte hamna ensam, isolerad, ”instängd i sitt eget ego”. Det behövs öppna sig till kyrkans undervisning och tros dogmer med andra.

      Gloria C-L

    • #6523

      Niclas Andersson
      Deltagare

      Jag känner igen odefinierad närvaro från mitt eget liv. Jag sökte mig till katolicismen långt innan jag hade någon tanke på att konvertera. Den odefinierade närvaron blev sedan en tråd som ledde till min konversion. Jag anser att detta bör vara en legitim andledning även för Sofie att söka sig till katolska kyrkan eftersom Gud ibland agerar på detta sättet.
      Öppning för helgelse känner jag också igen från mitt eget liv. Att man inte är klar ifrån början var en viktig insikt även för mig. Fullt förståeligt att det var en tråd som för Sofie pekade mot katolska kyrkan.
      Andens ledning är alltid en legitim anledning att gå vidare i en viss riktning, även om det är fråga om yttre tecken eller inre ledning. Eftersom Gud ibland kommunicerar på detta sättet.
      Niclas A

    • #6524

      Johannes Osvath
      Deltagare

      Skäl 1 – Helgelse

      Detta skäl tycker jag är intressant att belysa då jag har hört liknande argument från andra håll. Då handlar det ofta om människor som inte känner sig hemma i den protestantiska kyrkan på grund av läran om nåden och skriften. Jag läste boken ”Inte Allena” av Joel Halldorf och Patrik Hagman för ett par månader sedan, boken är en kritisk granskning av Luthers idéer om nåden och skriftens ställning i protestantismen.
      Luthers syn att människan inte blir god genom att göra gott samt att människan är allt för fördärvad för att överhuvudtaget kunna göra gott kontraheras mot Tomas av Aquinos tankar om att trots syndens förmörkande av vårt omdöme kan vi ändå handla gott vilket medför att vi kan växa i dygd. Vi kan också genom kyrkan få hjälp med vägledning i livet.
      Nu är jag medveten om att syster Sofie inte konverterade från protestantismen utan tog steget in i katolska kyrkan från ett liv utanför den kristna gemenskapen. Dock tänker jag att helgelsen och budskapet om att växa i dygden nog är ett skäl som leder till katolicismen istället för protestantismen. Helgelse är något som uppmanar människan till en konkret och tydlig strävan, detta tror jag är ett hållbart skäl till konversion. Helgelsen är intimt förbundet både med den personliga utvecklingen och relationen till Gud. I sökandet tror jag att öppning för helgelse spelade en avgörande roll i valet av kyrka.

      Skäl 2 – Yttre tecken och inre ledning

      Dessa skäl är svåra att ifrågasätta. Ett ifrågasättande av en människas relation till det gudomliga kan kännas en aning förmätet. Om tecken och inre ledning drar en människa i en viss riktning kan vi egentligen bara lyssna. När syster Sofie upplever detta är det uppenbart att det är avgörande skäl till att hon väljer katolska kyrkan och inte någon annan kyrkogemenskap.

      Johannes O

    • #6526

      Carina Sundberg
      Deltagare

      Tro är ett beslut, ja det är det. Men jag själv tror att tron finns redan där när vi födds, sen är det upp till varje person hur vi vill bruka den. Gud har i alla tiden petat på oss människor och väglet oss, troende eller icke troende. När det händer något allvarligt så kallar ofta personen på en övremakt. Det handlar också om hur öppen man är själv och att man har en ödmjuk hjärta i sitt beslut att de finns något som har skapat allt. Inget kan inte komma från inget utan att det finns en övre makt som är större en vad vi kan tänka,en Gud.
      Anden ledning, yttreleding och indreledning.
      Här känner jag igen mig i Sofia att gå från kyrka till kyrka denna vandring. Fast att mycket känns bra så har det fattats något inom mig. Min resa i studierna den kunskap jag har fått har fått mig att vakna och man börja fråga sätta saker inom sig själv. Vad är det som fattas för att du ska kunna känna att du har kommit hem. Vad är det din själ behöver,Mer en guds ord. Där har jag fått en Andlig ledning genom den kunskapen jag har tagit till mig från Sofia,den indre ledningen har jag fått av den heliga anden som har sätt till att jag kom till den katolska kyrkan. Jag växer hela tiden med att jag vill lära mig nya saker som har varit okänt för mig. Man får verkligen känna en närhet till gud i gudstjänsten som jag ej har känt innan där även jungfru Maria har en viktig roll.
      Gud välsigne er alla
      CS

    • #6527

      Hej!

      Jsg hittar inga rubriksatta skäl i syster Sofies konversion som jag inte är trovärdiga, de är de verkligen alla och det belyser att vägen till tro består av så många delar och de är alla viktiga. Jag väljer ’Tro är ett beslut’ samt ’odefinierbar närvaro, i tystnaden’.

      Att inse att ’tro är ett beslut’ och tro inte bygger på känsla är fundamentalt för att komma till tro och att sedan hålla fast vid den, detta råd fick syster Sofie och var ett klokt råd hon fick som hjälpte henne vidare och även hjälpte att i stunder av tvivel ändå i slutändan stärka tron.

      AttGud är som ’en odefinierbar närvaro’ och man finner detta i tystnaden verkade tala till syster Sofie vilket verkar helt logiskt då man bygger sin personliga relation till Herren genom att i tystnad söka denna ’odefinierbara närvaro’ genom bönen. Dessutom väcker det en längtan till Herren genom tystnaden.

    • #6528

      Arlette Chené
      Deltagare

      Ibland finns det osannolika sammanträffanden som bara kan tolkas som Guds ledning om man bara vill öppna ögonen. Jag känner igen detta så väl från mitt eget liv. Det har hänt flera gånger inför viktiga beslut eller som svar på frågor. Och framtiden har visat att det tagna beslutet var det rätta.

      Det finns ett djup i katolska Kyrkan. Bara hon och ortodoxin har den obrutna traditionen från apostlarna och kyrkofäderna. Bara dessa två har en teologi som har mognat under 2000 år och som inte anpassas för att vara politiskt korrekt. Katolska kyrkan vågar bli impopulär för att försvara det hon ser som Sanningen. Bara hon är universell och 2000 år gammal, även mer än 3000 om man inräknar judendomen den är baserad på då Jesus var jude och inte ville upphäva lagen utan uppfylla den. Bara katolska Kyrkan kan ha den sanning som kommer från Jesu önskan – bara hon har Petrus och magisteriet som garant för Sanningen. Bara Hon har enhet i mångfalden av riter, språk och sin universalitet.

      Arlette C

    • #6529

      Leticia Serrano
      Deltagare

      Hej
      Denna gång svarar jag sent och efter att läsa alla inlägg. Jag förstå de som säger att tron är ingen beslut och samtidigt tänker jag att Gud har sina vägar för att visa sig, öppna hjärta eller visa vägen på ett sätt som är ledande bara för en. Alltså jag menar att jag kan inte säga att det finns ohållbara kälor utan trådar i mans väg till Herren.
      Därför var och en kan berätta vad som har hjälpt eller upplysasför att hitta den rätta vägen.

      Häftigt att höra Olas röst i videon.

    • #6530

      Ola Samnegård
      Moderator

      Att ha erfarit en odefinierad närvaro i samband med sakramentet är vi många konvertiter som vittnar om. Utifrån vårt perspektiv är det klart ett hållbart skäl, men lär ej låta så övertygande i otroendes öron.
      I vilken mån man väljer att se osannolika sammanträffanden som yttre tecken på Andens ledning tillsammans med inre ledning,, beror sannolikt på en mängd saker men inte minst på hur mycket man är beredd at tro att Gud interagerar med världen idag. Själv är jag liksom Ulf och syster Sofie mycket öppen för detta som ett bland flera sätt att lära känna den levande Jesus. Men det är ingen nödvändighet. Tro är trots allt mycket mer av ett beslut än en känsla. Inte på så sätt att det går att bara bestämma sig för att tro mot sin egentliga övertygelse, det är inget man kan prestera i egen kraft. Det är snarare en gåva att stila be om och besluta att ta emot och behålla oavsett känslor då man får den.
      Det är lite som kärleken i ett äktenskap för livet. Den måste grundas på ett oåterkalleligt beslut att ge sig till varandra och kan inte varav beroende av känslor och tecken. Men likväl bejakas kärleks-känslor och –tecken i ett sunt äktenskap-
      I en sann kärleksrelation låter man sig även formas av den älskade. Det är just det som helgelse innebär i vår relation till Gud.

      Ps ”Olas röst” är ej min egen röst utan en datorröst pga mina talsvårigheter

    • #6557

      Annica Cardell
      Deltagare

      Jag fastnade för uttrycken ”Tro är inte en känsla – ett beslut!” och ”Tystnad+djup= Andlig närvaro”. Gemensamt för många konvertiter är att vi /de längtar efter mer och känslan av att komma hem. Sofie nämner bland annat C S Lewis bok Kan man vara kristen, den ligger här i min att läsa hög, snart är det dags. För många år sedan läste jag samma författares bok Dagar av sorg, han har mycket att säga även idag.

Visar 16 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.