DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 6

Etiketter: 

Visar 17 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #6441

      Ola Samnegård
      Moderator

      Se Lektion 6, när den kommit upp. Lägg särskilt märke till de spår i syster Sofies liv som kan tänkas peka fram mot hennes omvändelse / konversion som tas upp och rubriksätts med text i filmens nederkant. Välj ut ett av dessa och skriv och berätta om någon liknande erfarenhet ur ditt eller någon annans liv.

    • #6466

      Riccardo Pillay
      Deltagare

      För min egen del väljer jag Gud möter i svaghet. Efter skilsmässan 2006, en väldig jobbig tid.Jag fick mycket stöd från katolska prästen och ett par som var medlemmar i samma församling. En bok jag fick i konfirmations present av de gav mig så otroligt mycket tröst och stärkte mig under den jobbigaste perioden var Friends of God av St.Josemaria Escriva. Det var så fantastisk för att jag sedan träffade en kollega från jobbet som bjöd mig till Stockholm där jag träffade Opus Dei präster som han kände.

    • #6470

      Arlette Chené
      Deltagare

      Längtan efter en djupare kristendom. Min bakgrund är mycket annorlunda än s. Sofies. Uppvuxen i sträng katolicism, det fanns ingen plats för att söka nya vägar i frihet. Jag hade inte ens lust till det, allt var jättefarligt. Åren gick och jag tänkte att ”vad jag gör kan också de andra göra.” Men Herren väntade på mig i ett mörkt hörn och ohälsan drabbade mig. Riktigt mörk, farlig sådan. Jag fick besök av en kära nunna på sjukhuset en juldag och hon sa något som ”hur tror du Kristus kände sig på korset?” Och jag såg mig i min litenhet, beroendeställning gentemot Kristus. Ödmjukheten växte äntligen. Jag erfor att Han är med mig oavsett hur jag mår och var jag gör; i min största utsatthet bär han mig. Det blev en vändpunkt i mitt andliga liv, plågsam men oerhört berikande. Jag såg plötsligt sanningen om mig och Sanningen i Honom.

    • #6471

      Richard Bittner
      Deltagare

      Lovad vare Jesus Kristus!

      ”Den inre rösten”. Nyligen när jag har spontant kommit närmare till Jungfru Marias staty hörde jag i mitt inre: ”Be om att den planen som Gud har med dig må uppfyllas”. Det kom väldigt lämpligt för att nu befinner jag mig i en situation där jag funderar om vad jag ska göra med den sista tredjedelen av mitt yrkesliv. Jag har arbetat 13 år på ett och samma sjukhus i ett annan land och sedan 14 år på samma ställe här i Sverige. Allt inom mig ropar efter något ombyte. Symptomen är tydliga. Jag har tappat glädje och mitt böneliv blev limiterad till torra rutiner som upplevs som nya bördor och arbetsuppgifter. ”Gud möter i svaghet”. Ska jag själv söka nytt jobb? Men vad? Jag har lärt mig under livet att när du kör på motorväg kan du inte svänga när som helst utan du måste vänta på en utfart. Jag har inte karta av mitt liv och därför min uppgift är att börja hålla ögat på utfarter och att våga välja. Så här uppfattar jag ”överlåtelse till Jesus”. Jag kan alltså inte skapa någon ny utfart (för att då skulle jag hamna i diket) utan tro på att det finns utfarter framför mig och jag måste bara be att jag väljer rätt.

    • #6472

      Alice Nordström
      Deltagare

      Jag läste syster Sofies bok för ungefär ett år sedan och tyckte den var väldigt spännande och bra! Roligt skriven, svår att lägga ifrån sig. Och det är så intressant att höra Björn återberätta och kommentera den. Jag känner igen mig i hennes intensiva sökande och den där känslan i efterhand av att Jesus funnits där hela tiden och väntat och räddat mig från mycket som kunde gått illa. Jag tänker på det här med att möta Jesus i sin svaghet. Jag har haft många fåfänga idéer om mig själv och vad jag vill åstadkomma eller uppnå och uppleva och alldeles glömt att det är Gud som ska vara centrum för min längtan, inte jag själv. I svåra en del stunder däremot när tex relationer och händelser känts omöjliga att klara av har jag förstått mer av hur oförmögen och beroende jag är av Jesus. Då har jag känt en trygghet.

    • #6473

      Ingeli Aalto
      Deltagare

      Sofie är verkligen envis i sitt sökande och trots att hon tagit intryck av de snyggingarna från Australien och deras vittnesbörd så låter hon sig inte övertygas helt. Speciellt inte när hon kommer i kontakt med så att säga ytliga bekännelser, kanske i spektakulära skrifter eller uttryck som inte känns äkta. Hon är alltför rationell för detta och vill hela tiden hitta sin egen väg, övertygad om att hon vet bäst och klarar allt på egen hand. Men det är när hon till slut i sin totala utsatt het och svaghet inser att hon inte vet eller klarar allt på egen hand som hon kapitulerar och överlåter sig helt åt Jesus. Det blir plötsligt en total lättnad och börda som släpps.
      Jag kan själv erfara att när jag gör det jag är mest rädd för, eller det som tar emot, är obekvämt, när jag måste offra mig själv och min vilja för något annat, så kan jag erfara just detta. Det blir en brytningspunkt där jag känner en enorm lättnad och tillfredsställelse att jag vågat göra det Gud vill att jag ska göra och inte fegat ur, av bekvämlighet eller av egoistiska skäl.

    • #6474

      s. Sofie berättar om att hon läste ur sin bibel och finner att Jesus talar genom det skrivna ordets innehåll. Ska jag välja ett av s Sofies ”spår” så väljer jag bibelläsningen. Har erfarit Guds tilltal och omsorg gm bibelordet. Vid konfirmationen (Svenska kyrkan) fick vi ett NT med Psaltaren. Vi hade ingen bibel i familjen så detta var första egna bibeln. Min tro hade börjat under tiden jag gick i undervisningen och genom de gudstjänster jag tog del av. Allt var nytt och mycket spirande och kunde kanske bara ha runnit ut i sanden, men jag fick en stor längta efter att ta del av bibeltexterna. Det hände att jag läste under täcket eller annars när ingen såg det. Jag var så blyg med min nya tro att jag höll det för mej själv. Det ska sägas att jag mötte inget motstånd utan bara välvilja när jag så småningom visade min tro för familjen. Jag var och är fortfarande förundrad över att bibelläsningen känns som ett tilltal, ja att Ordet är levande. Så bibelläsningen är det ”spår” jag lyfter fram.
      Marie-L K

    • #6475

      Niclas Andersson
      Deltagare

      Längtan efter djupare kristendom.
      I tonåren hade jag under ett antal år nära kontakt med Jehovas Vittnen. Jag gick på mötena men blev inte döpt där. Sedan började jag sakta med säkert att komma underfund med deras falska läror och slutade gå på mötena. Då hade jag verkligen en längtan efter djupare kristendom. JV är en mycket ytlig religion eller rättare sagt ett religionssurrogat på grund av frånvaron av spiritualitet. Jag hade kontakt med andra som också hade lämnat JV. Jag ville komma vidare och utgick ifrån att alla andra som lämnat också ville det. Men efter många år har jag förstått att det är inte självklart att människor vill komma vidare. Så småningom hittade jag för min del till katolska kyrkan där jag också hittade djupare kristendom och spiritualitet.
      Niclas A

      • Det här svaret redigerades för 1 månad, 3 veckor sedan av Niclas Andersson.
    • #6477

      Jag väljer ”Att förbehållslöst överlämna sig till Jesus” även om jag kan känna igen mig i mycket av det som Sofie beskriver. Hennes längtan, hennes sökande och hennes prövande. Jag växte upp i svenskyrklig miljö – i en ganska ljum kristen tro. Ibland var jag lite avundsjuk på de frikyrkliga för de verkade känna så mycket men det var samtidigt något som skrämde mig. Under en period i mitt liv vände jag Gud och kyrkan ryggen fullständigt. Hatade allt vad kristendomen stod för och ville inte ha något med det att göra. Efter flera år kunde jag inte låta bli att känna att det fanns en längtan hos mig. Jag kämpade emot på alla sätt och vis men till sist gick det inte längre. Det var bara att kapitulera helt och fullt. Jag minns att jag inte visste vart jag skulle gå eller vad det skulle komma att betyda i mitt liv. Jag visste bara att jag ville säga JA till Gud och så småningom JA till Jesus. Det tog lite längre tid mest tror jag för att det blev ännu mer personligt. Ann-Marie S

    • #6478

      Leticia Serrano
      Deltagare

      Hej
      Längtan efter djupare kristendom kände jag även som tånåring katolik eftersom levde jag tron som plikten. Min pappa lärde oss hur viktigt Mässan var och han var en fromman som deltade i mässan varje dag, läste Bibeln och bad rosenkransen. En fint och bra förebild med det hjälpte inte mig att närma mig Gud tänkte jag, dessa vannor var också en del av plikterna som man kunde utfylla.
      Då hade jag möjlighet att plugga på ett skola som tron var en viktigt del av undervisning och livet. Där upplevde jag klart och tydlig Den inre rösten som bad mig om att ha ett personlig relation med Jeus och förvandlade livet för mig. Därefetr upptäckte jag min kallelsetill OPus Dei.

    • #6479

      Gloria C. Lattke
      Deltagare

      Ett spår som jag vill välja ur Syster Sofies liv är ”den inre rösten”. Sofie skrämdes av det som hon trodde var en varg i det lilla avslägnade vandrarhemmet, men egentligen var Alice, en äldre kvinna med ett utseende som väckte upp rädsla hos Syster Sofie. Då kom en inre röst som sa: ”Gå och besök henne”, och Sofie gjorde det, fast hon egentligen hade velat åka därifrån dagen efter. Sofies berättande beskriver också hur mannen i vandrarhemmet – som för övrig hade varit knarklangare och besatt av sex – hade hört en inre röst när han taljde en liten buddha. Det betyder en otrolig upplevelse att mannen såg blodfläckar på golvet, som han tvättade bort efter sig, och hörde en röst som sa ungefär :”Varför letar du efter något annat och inte söker du efter mig?”. Han förstod att det var Kristus.
      Innan Covid-19 kom till vår värld, hösten 2019, började jag en konstig termin, då jag kände mig orolig, stressad. Det fanns något som uppenbart gjorde mig nervös och osäker, men jag visste inte riktigt vad. När jag lade mig en natt kom det en Pater Nostrums bön ur mig, något som jag inte tänkte göra eller hade planerat. Det kom bara ur. Jag har tolkat det som att Han fanns inom mig och hjälpte mig att upptäcka bönestunden som en fredlig stund för att ge frid till min själ. Det var som ett svar på min oro, min stress, min nervositet och ängslan: ”Be!”. Nu gör jag det varje dag och även förstärktes det den dagen när jag öppnade en låda och hittade min mormors rosenkrans, detta blev det också en inre röst som svar på mina oroliga stunder. En bok som min mormor hade kom till mitt minne, av den Heliga Teresa av Jesus (av Ávila). Hon skrev:
      ”Inget får skaka dig, inget förskräcka. Allting skall klarna. Gud är densamme. Vänta och vaka. Allt skall du vinna. Den som har Gud kan ingenting sakna. Gud ensam räcker”. Dessa ord ekar inom mig, värmar och glädjer mig mer en någonsin.

    • #6482

      Carina Sundberg
      Deltagare

      Möta Jesus i det utsatta
      Vi har i de olika frikyrkorna förre detta missbrukare. Som verkligen enligt vad de har berättat varit så långt ner en människa kan bli på olika sätt. Där Gud har sänt en person till denna person, och har verkligen kommit till räddning för denna . Där någon har bryt sig och gett en hjälpande hand och där personen har fått bett för denna människa.Där bönen verkligen har fått kommit in i denna persons själ och ge läkning och frälsning,som istället kunde ha lett till döden för denna person.En del människor måste komma enda ner för att få en mjukare själ och bli mottaglig för herren.

    • #6484

      Kerstin Trygg
      Deltagare

      Erfarenhet i en överväldigande nåd är en omvälvande och viktig upplevelse. Men det som sedan leder till konversionen tror jag är längtan efter djupare kristendom. Så var det nämligen för mej. Det är nu 60 år sedan jag konverterade.
      Kerstin T

    • #6485

      Längtan efter en djupare kristendom.
      För mig var det det viktigaste när jag konverterade för 2 år sedan. Jag har en bakgrund i Svenska kyrkan. För 30 år sedan började jag läsa till präst men slutade då jag hade svårt att kombinera studier med arbete. För mig finns inte den djupa kristendomen i Svenska kyrkan. Just det drog mig till Katolska kyrkan. Att hålla kvar vid sina grundläggande värderingar trots en annan syn i samhället. Och trots en opinion.

    • #6486

      Johannes Osvath
      Deltagare

      När vi upplever svaghet förenas detta ofta med smärta. Smärta kan se olika ut och påverkar oss på olika sätt beroende på vad den bakomliggande orsaken är. Gemensamt för allt lidande är att vi tappar kontrollen över vårt liv, våra känslor och vår fasad som vi bär på i mötet med andra människor. Det som smärta och svaghet också ger oss är ödmjukhet.

      Själv har jag i stunder av svaghet och psykisk ohälsa upplevt närvaron av det gudomliga, inte sällan genom bön. I dessa stunder är det som att ens inre blir fullständigt avskalat, ärligt och ödmjukt trots den förvirring och utmattning man samtidigt går och bär på. Det är märkligt eftersom ångesten gör att hopplöshet och tomhet får fäste inom en men samtidigt kan känslan av ödmjukhet och kärlek växa och bli större i dessa perioder. Det är som att man väljer en fullkomlig vila i det gudomliga.
      Johannes O

      • #6488

        Alice Nordström
        Deltagare

        Vilken fin beskrivning av hur du upplevt närvaron av det gudomliga under svåra perioder, tack för att du delar med dig, Johannes.

    • #6487

      Det är svårt att välja blad alla dessa teman… men jag väljer Jesusbönen. DEnna form av bön blev jag introducerad till i ett tidigt skede som aktivt troende katolik genom en bok ’Living the Jesus prayer’ av Irma Zaleski, som jag fick av en person som varit som en kristen ’storasyster’ för mig. I detta tidiga skede i min utveclig som troende så hade jag en väldigt dissus och bergränsad bild av vad bön egentligen var och alla olika sätt man kunde be på så Jesusbönen upplevde jag som ’revolutionerande’ då den är fjärran traditionella ’rabbelböner’. Jag lärde mig den, tillämpade från och till, glömde bort, blev påmind då den omnämdes i andra böcker och sammanhang och har blivit den bön jag använder då min gudslängtan är bortom ord, ofta när min uppmärksamhet glidit från Gud till värdsliga ting. I sin enkelhet och sitt djup så ger den mig alltid den kontakt med vår Herre som jag längtar efter, den blir som en genväg för att hitta ’hem’. Så det var roligt att höra o läsa om syster Sofies erfarenhet av Jesusbönen och samtidit en påminnelse för mig att det är dags att nyttja den oftare.

      PS. Jag har läst syster Sofies bok för längesedan, men givetvis glömt detaljer, så det var roligt att läsa de kopierade sidorna. SPeciellt att hon refrerar till boken Poustina av Catherine Doherty, en person som jag läst mycket av och om när jag fann Gud i Kanada. Ett facinerade livsöde och givande andliga böcker, hos skapade en kristen kommmunitet som heter Madonna House: https://www.madonnahouse.org/ om någon är nyfiken. Hennes bok Poustina har jag i bokhyllan, som jag blev inspirerad att äntligen läsa.

    • #6499

      Ola Samnegård
      Moderator

      Tack så väldigt mycket för era svar. Det är mycket givande att dela varandras troserfarenheter. Här får vi del av hur Gud möter i svaghet och leder till ödmjukhet och en djupare tro, om Guds tilltal genom det levande bibelordet, Jesusbönen och den inre rösten, samt vad det kan innebära att möta Jesus i det utsatta eller att förbehållslöst överlämna sig till Jesus. Mycket inspirerande! Min egen erfarenhet kommer delas längre fram på kursen. Så håll i!

    • #6558

      Annica Cardell
      Deltagare

      tänkte på det att hon bar med sig NT i pocketformat och läste alltsomoftast för att jesus talar genom texten. samtidigt tänkte jag på hennes vän som hade en sönderläst Bibel. Hon tolkade det som en symbol för intensiva teologiska studier som burit frukt, medan jag tänkte visst så kan det vara. Men det kan också vara så att läsaren missat innehållet, inte funnit kärnan i texten.
      Passusen om Jesusbönen är viktig. en enkel repetitiv bön som kan ge oss tröst i vardagen. Liksom tidegärden. Jag känner en intensiv längtan efter daglig bön.
      I avsnitt 6 eller 7 uppkom också frågor om övergivenhet, eller att känna sig sviken. Som barn upplevde jag det, vilket än idag är ett öppet sår. Jag arbetar med att förlåta.

Visar 17 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.