DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 3

Visar 22 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #6325

      Ola Samnegård
      Moderator

      Se Lektion 3, när den kommit upp. Lägg särskilt märke till de företeelser som nämns bli aktuella i Kyrkan och som rubriksätts med text i filmens nederkant. Välj en av dessa och berätta om du har någon egen erfarenhet av vad det betyder för oss idag. Om du känner till något bibelställe som denna företeelse kan grundas på, så får du gärna dela det också.

      Svara senast 27/2 (lov nästa vecka).

    • #6351

      Gloria C. Lattke
      Deltagare

      Hej till er alla!

      Jag väljer rubriken ”Arbetarpräster”. Egentligen har jag ingen erfarenhet just nu av detta i Sverige, men jag har sett lite på närmare håll hur detta känns bland katoliker och icke katoliker i Spanien och Latinamerika. Jag har alltid känt ett motstånd i att blanda tron med politik, snarare sagt med ideologier. Det är så att jag inte känner att det är trovärdigt att gå på mässan och höra om kapitalismen, befrielsen och revolutionen som politiska budskap. Tyvärr upplever man detta mer som politisk propaganda, inget annat. Det ger oss ingen ro, frid och balans. För mig är de riktiga arbetarprästerna de som väljer ett liv för att ge sig själv till andra utan politiska budskap, de gör bra gärningar bara. De som går på missioner till andra länder och inte blandar sig i vapen, militarismen och revolution, de som inte behöver prata om politik utan gör saker för att de som lever i väldigt enkla och svåra förhållanden ska ha det bättre. Detta händer inte på alla katolska församlingar i Spanien eller LA förstås, men det finns en viss tendens att blanda politik med tro och att blanda Kristus namn med en viss ideologi. Sedan den s.k. Befrielseteologin dök upp har det funnits många församlingar präglade av en stark politiserad religion. Jag förstod att befrielseteologin avancerade mer i länder där det fanns en militärdiktatur för 60, 50 år sedan och kanske det var ett bra sätt att bromsa diktaturerna och tänka om, som t. ex gjorde Leonardo Boff och andra. Nu tänker jag på Karl Bertils saga: ”ta från de rika och ge till de fattiga”.

      Vad betyder för oss / för mig idag?
      Häromdagen hörde jag en intervju om en man som hade lyckats redan i ung ålder med att skapa en stor förmogenhet genom att spekulera i aktier. Han blev oerhört rik och känd, samtidigt som att han kände att det fattades något i hans liv. Det var inte roligt längre att samla in så mycket pengar och rikedom. En vacker dag hörde han om ett projekt, att det fanns folk i en övergiven plats i Mexiko som behövde läkare, utbildning, bostäder och folk som frivilligt ville hjälpa till. Den här mannen lämnade Spanien och investerade allt han hade i dessa människor i nöd. Han undervisade barn, lärde ut att odla jorden, byggde skolor och bostäder med dem och till slut kom han fram till att bli präst. Han förstod att det som fattades i hans liv var att hjälpa andra. Han gav från sig själv för att hjälpa andra.
      Det ligger i oss, det är vårt eget ansvar att ta steget, att bryta mot det världsliga (Lukas, 17).

      /Gloria C.

    • #6352

      Jag väljer kvällsmässa. Det känns ju otroligt konstigt att man inte tidigare kunde gå i mässan på kvällen? För de flesta av oss nuförtiden är det en självklarhet. I alla fall om man inte bor allt för långt borta från en kyrka. När jag tänker på kvällsmässa tänker jag mig en mera stillsam och enklare mässa. Inte så mycket människor. Ingen musik eller kanske bara a capella sång. En plats att få möta Herren mitt i vardagen. Att få slinka in efter jobb och annat och bara andas ut. Stillhet, ro, bön och vila. Att hämta kraft och näring.

      Matteus 18:20 ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”

    • #6353

      Hej
      Jag måste nämna diakoni. Jag var övertygad om att det alltid funnits diakoner i kyrkan. Men såklart om mässan var på latin och präster kanske kändes som ouppnåeliga, så behövdes det en länk mellan de och det vanliga folket.
      Någon Bibel citat kommer jag inte på, men Jesus talade alltid till det vanliga folket. Han till och med sagt flera gånger om man var högt uppsatt och lärd, kommer man ha svårare att ta till sig Hans budskap. Och Han pratade arameiska, som var ett vanligt och välanvänt språk i landet.

      Mvh
      Olga

    • #6354

      Elisabeth och Per-Olof
      Jag väljer Massmöten (?)
      Ca 1965 fick jag i juni möjlighet att delta i Katholikentag i Hamburg. För mig som kom från lilla församlingen i Sundsvall, Sankt Olofs församling, katolik sedan ett halvt år bara, var det en stor upplevelse. Utomhusmässan med tusentals människor och olika inslag från länderna i diasporan betydde mycket för mig, speciellt att träffa andra ungdomar. Jag var då bara 17 år.

      Ändå minns jag att jag med ”världskyrkan” snarare förknippade min egen församling än detta stormöte.

      För vår tid och framtiden tror jag att Världsungdomsdagarna och även SUKs och andra möten är viktiga, kanske speciellt för oss som bor långt från församlingskyrkan.

    • #6355

      Niclas Andersson
      Deltagare

      Andlig vägledare. När jag tillhörde svenska kyrkan och var praktiserande så fick jag regelbunden andlig vägledning av en präst i svenska kyrkan som var västligt sinnad. Visserligen i samband med bikt men ändå inte exakt detsamma som själva bikten. Efter att jag konverterade till katolska kyrkan så har det inte alltid varit lika självklart med andlig vägledning. Det finns att tillgå men jag måste vara mer aktiv själv, ringa och boka tid och tydligt säga att jag även vill ha samtal och inte endast bikt. Jag hade varit glad om den andliga vägledningen var mer allmänt förekommande och en normal del av kyrkans andliga utbud, särskilt under vissa perioder.
      Niclas A

    • #6356

      Arlette Chené
      Deltagare

      Jag var barn när man började prata om de arbetarprästerna som förjböds. Jag tyckte att det var ett väldigt bra sätt att evangelisera på ett naturligt sätt, utan att forcera någon. Lite som de baskommuniteterna idag startade av Kiko Arguëllo (Kerygmat – I barakerna med de fattiga) i den nya evangelisationen: Missio ad gentes – två sidor av samma mynt egentligen. Men då ska politiken lämnas därhän, Jesus har aldrig blandat rikena: ge till kejsare de som tillhör kejsare och Gud det som tillhör Gud…

      Det är sant att ordenpräster är mera förberedda för att vara andliga vägledare kanske därför att folk vänder sig mer till dem än till sin kyrkoherde. Som lekmandoninikan skulle jag gärna ha en dominikanpräst men jag bor i Bohuslän och mina kontakter med Lund eller Newman är ändå inte av en art som befrämjar en kontakt med en ”ordinarie” OPP eller SJ andlig ledare. Jag känner ett enormt förtroende för en sekuilär präst och har valt honom. Dessutom känner vi varandra väl och det är en fördel tycker jag, men det är inte för alla. Det är inte vanligt bland kyrkfolk att man har en andlig vägledare men det borde vara det. Det visar en viss nonchalans i det sätt man bör leva sitt kristet liv på.

      Min tredje reflektion gäller liturgin. Jag minns naturligtvis mässorna före Vatican II. De hade ett dekorum och en högtidlighet som gick lite förlorade men jag har lärt mig att uppskatta enormt mycket den nya liturgin på grund av dess vackra enkelhet. Jag är med från början till slut, vi firar mässan tillsammans även om prästen, i persona Christi, är den som offrar till Gud. I Paris då har Gunnel bara sett den gamla formen men att det var ännu högtidligare hos munkarna med gregorianik och allt dekorum; jag förstår att hon blev hänförd av den närapå himmelska liturgin i klostret och dragen till en sådan miljö. Men nog var hennes kallelse att verka någon annanstans och med de gåvor som Gud hade anförtrott åt henne, i en annan värld.

    • #6363

      Ellinor Björk
      Deltagare

      Andlig vägledare. Låter spännande. Skulle önska att jag hade haft erfarenheter av det, men har det tyvärr inte. Har gått på själavårdande samtal när det funnits grus i livets sko ,men det är nog inte riktigt samma sak. Andlig vägledning låter dynamiskt , långsiktigt, relationsskapande och utvecklande, men har svårt att se var det är möjlighet att få tillgång till detta.

      Det jag däremot har en del erfarenheter är kvällsmässor. För mig är det efter jobbet möjligt att gå förbi domkyrkan eller vänta in den senare St Eugenias kvällsmässa. Domkyrkan är ofta mer mässa med lite mindre förkunnelse där mässans moment är det som bär. På jesutiernas mässa i St Eugenia tycker jag att det talade utlagda ordet i predikan är mer närvarande. Jag får där, såväl andlig spis , som kunskap om katolska kyrkans lära och liv samtidigt som vi firar mässan. I båda kyrkorna är det blandat med olika människor. Där sitter vi akademikern, uteliggaren med alla påsar, studenter, arbetare, äldre och tillsammans får vi delaktighet i Kristi Kropp och blod, samtidigt som vi är lemmar i hans kropp. För mig passar det bättre än att ta mig till kvällsmässan än att ta mig till den kyrkoplikta söndagsmässan. Jag ser kvällsmässan som en möjlighet att fokusera på den som är en källa för livet mitt i vardagens brus, tid för reflektion och påfyllnad.

    • #6367

      Jag väljer Kvällsmässa. Eftersom jag inte varit med i det katolska sammanhanget så länge så var det en överraskning att det är något som kommit till senare. Jag tycker det är en stor rikedom (bor ganska nära kyrkan) att kyrkan är öppen dagtid varje dag och att jag kan få gå till mässan en vardagskväll. Känner det som ett komplement till söndagens mässa. Marie-L K

    • #6369

      Riccardo Pillay
      Deltagare

      Ärligt talat har jag inte funderat så mycket på de företeelser som nämns i veckans avsnitt. Jag har bara varit en katolik som följt med strömmen.
      Men på senaste tiden har jag varit mer kritisk till att läran är mer otydlig och kyrkan mer splittrad.
      Så jag väljer åter till källorna – kan inte låta de olika sociala förändringar styra den grundläggande kristna tron.

    • #6370

      Richard Bittner
      Deltagare

      Lovad vare Jesus Kristus!
      Jag väljer ”Kyrkan som Kristi mystiska kropp”.
      Detta bekräftas av själva Jesus, vg se Apg 9:4-5 när Paulus blev konfronterad med sanningen att den som förföljer kyrkan förföljer Herren.
      Den Katolska kyrkan har många mäktiga fiender som är mycket väl medvetna om vem de förföljer. Målet är att röja Gud ur vägen och sätta människa på hans plats. Detta är inget nytt, vg se psalm 2. Skillnaden är dock att det som pågår nu är en avgörande strid. Det påminner om den kända profetiska drömmen av den helige don Bosco. Han såg den Katolska kyrkan som en stor båt som var från alla håll attackerad av många fullutrustade stridsbåtar. Situationen var alvarlig men sedan dök det upp från havet två höga pelare. Uppe på den ena stod en staty av Jungfru Maria som ”Auxilium christianorum”, dvs de kristnas hjälp. Uppe på den andre, större pelaren stod en stor Hostia och det stod skrivet:” Salus credentium”, dvs frälsning för de troende. Kaptenen (påve) riktade sin båt mellan de två pelarna och fäste den där. Då fylldes de fientliga båtarna av skräck och började attackera varandra och försvann.
      Drömmens tolkning är att Kyrkans räddning är Eucharistia och Jungfru Marias beskydd.
      Richard B

    • #6371

      Ingeli Aalto
      Deltagare

      En fin (Don Boscos dröm) Richard!

      Jag kan verkligen känna igen mig i Gunnel Vallquists tankar, känslor och inriktning till det öppna och ekumeniska samtalet och mot för stelbent konservatism samtidigt som hon har en fullständig lojalitet med kyrkan och hela dess lära.
      Jag såg också föredraget som Bilda hade på inzoomat, med Alva Dahls nya bok Slå rot i förvandlingen som blir spännande att läsa.
      Jag hittar flera bibelställen där det finns täckning för de företeelser som nämns. Jesus uppmaning till sina första apostlar att gå ut till folket och göra dem till sina lärjungar – gå i hans fotspår – som ständiga diakoner. Även arbetarprästerna som verkade i det dolda gjorde det ju på uppmaningen att inte berätta för andra om de läkande under de åstadkom.
      Anledningen att de inte skulle berätta har jag funderat på men det måste väl bero på att man inte ska gå omkring och ”skryta med trons gåva”för att också inse att man inget kan göra av egen kraft, utan bara med Guds nåd och hjälp.
      Katolska massmöten har en stor betydelse i upplevelsen av att höra samman oavsett bakgrunder, ställning och politiska åsikter i samhället.
      Kyrkan som kristi kropp i den ekumeniska dialogen är fundamental, för att man ska nå ut och inte vara slutna utestängande sällskap, vilket lätt blir i sekter.
      Som kristen bör man vara öppen och accepterande i sin hållning gentemot andra, samtidigt som man är fast förankrad i sin egen tro.
      Behovet av andliga vägledare man kan finna i kyrkan på olika håll om man söker och ger det tid. Min erfarenhet av det som händer i kyrkan – när man går dit regelbundet – är att allt måste få ta sin tid och komma när det är moget. Man kan inte forcera fram saker och ting. Det är som med vänskaper, som måste få växa fram. Så den andliga vägledaren/vägledningen kan också skifta och dyka upp i flera personer.
      Ps. Igår fick jag hem Ola Samnegårds nya bok från Catholica – det ska bli intressant att få läsa din historia!
      Ingeli A

    • #6372

      Johannes Osvath
      Deltagare

      Arbetarpräster

      Som jag förstår det var idéen med arbetarpräster att skapa en kontakt mellan kyrkan och människor i samhället. Detta är en fråga som jag anser ständigt aktuell, speciellt i det sekulära samhället. Om kyrkan enbart blir ett skådespel på söndagen missar man en viktig uppgift, nämligen att också vara en levande del i människans vardag. På det sättet är tanken med arbetarpräster förståelig.
      Symptomatiskt med idéen om prästen som en inkarnation av kyrkan i samhället fanns också en viss politisering. Begreppet arbetarpräst är lätt att associera med ideologiskt tankegods som står till vänster. Ska kyrkan vara politisk? Frågan har debatterats på senare tid där Svenska kyrkan har varit föremål för anklagelser om att vara en politisk kraft.
      Huruvida kyrkan som institution ska vara politisk eller inte har att göra med hur man definierar begreppet politik. Om man menar att politik är något som inbegriper partier, ideologier och populism så menar jag att det är en farlig väg att gå för kyrkan. Kyrkan är en trosgemenskap, vi enas i en tro inte en politisk övertygelse. Dock är det självklart att kyrkan måste ta ställning i värderingsfrågor. Värderingsfrågor blir inte sällan politiska då de moderna ideologierna gärna försöker ta patent på olika uppfattningar som de anser är kopplade till människovärde, frihet och medmänsklighet.
      Kyrkan måste verka i samhället och inte vara rädd för att vara obekväm när det behövs och inte alltid följa den rådande konsensus som finns.
      Det är också viktigt att komma ihåg att begreppen höger och vänster är moderna påfund med c:a 200 år på nacken. Kyrkan har funnits i 2000 år.

      Rom. 15:1-2 ”Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp.”

      Johannes O

    • #6373

      Kerstin Trygg
      Deltagare

      Jag väljer massmöten. Jag har tyvärr aldrig haft möjlighet att delta i några arrangerade möten t. ex. för ungdomar. Men jag kan gott föreställa mig den positiva inverkan de har på deltagarna. Angelus på Petersplatsen i Vatikanen och stiftsdagar i Vadstena har gett mig så mycket energi och glädje. Jag har känt mig buren.
      Kerstin T

    • #6374

      Leticia Serrano
      Deltagare

      Hallå
      Mitt första möte med andlig vägledning skedde för länge sedan när jag studerade i en skola där andlig vägledning anlitades för Opus Dei-präster. Vi elever var inbjudna för att undervisa om tro och att få andlig vägledning. Eftersom undervisningen bidrog till att fördjupa mig i den katolska kyrkans lära ville jag närma mig Gud och det blev naturligt att prata mer med prästen och även med Opus Dei-medlemmar som hjälpte mig att ha en personlig relation till Herren. Jag tror att du verkligen behöver andlig vägledning för att göra det lättare att se Guds vilja för var och en bättre.

      I bibeln finner jag avslöjande att den helige Paulus behövde vägledning av Ananais.

    • #6375

      Andlig Vägledning

      Första gången jag kom i kontakt med andlig vägledning var när jag bodde i Kanada och var ganska ny i kyrkan och det var på ett föredrag av en kvinna, dvs lekman, som gått en utbildning för att kunna erbjuda andlig vägledning åt människor. Tanken var främmande för mig då, fattade inte riktigt med vad jag skulle vända mig till en andlig vägledare just då. Andra gången jag kom i kontakt med andlig vägledning var via Opus Deis verksamhet där man uppmuntrade att just få andlig vägledning, men då av en präst. Det har jag nyttjat vid några tillfällen oftasts i samband med bikt och det har varit en god erfarnehet. Jag tycker det vore av godo om kyrkan erbjöd andlig vägledning i någon mer organiserad form och lite mer förklaring av vad det är till för. Tror det hade kunnat stärka människors tro och gett möjlighet att prata om sitt andliga liv och få hjälp att stärka det.

    • #6376

      Carina Sundberg
      Deltagare

      Åter till källorna mässa på modersmål.
      I aposlarna1:8
      På pingst dagen kom den heliga anden över lärjungarna och även andra som följde Jesus. Det var uppfyllt av Jesus löfte am att de skulle få kraft om att de skulle få kraft p h bli hans vittne. Genom den heliga anden kunde folket prata olika språk och förkunna Guds evangelium o olika länder. Guds mening var att alla skulle få ta del av Guds ord. Men med tiden började man ha gudstjänster på latin och de gjorde att de som ej var läskunniga och skolade kunde ta del av Guds ord. Där anser jag kyrkorna gjorde fel, för gud ville att alla skulle få ta del av den heliga skriften ej endast vissa personer. Idag predikas Guds ord i alla länder samt vi har även biblar på olika språk. Målet för Gud är att alla ska få chansen till att bli räddade innan slutet kommer. Genom att döpa sig i fadern och sonen och den heliga ande.Den heliga anden var med Jesus till slutet. Han förbereder Guds folk för
      Guds ankomst tills han kommer.
      Guds frid med er alla
      CS

    • #6377

      Andlig vägledning.
      För mig känns det som en mycket viktig sak. När jag konverterade för två år sedan var mina möten med prästen mycket givande. Det fanns möjlighet att kontinuerligt diskutera tron, kyrkan och sina åsikter.
      Det saknar jag verkligen idag. Tron måste hela tiden hållas levande. Ofta kommer det för mig upp nya funderingar och tankar. Jag har ingen att diskutera det med. Självklart vet jag att jag kan vända mig till min präst men det blir inte av. Istället söker man den informationen själv. Jag tror också att tron hela tiden måste utvecklas. Har man en andlig vägledare så underlättar det ens egen andliga utveckling.

      BirgittaZ

    • #6378

      Alice Nordström
      Deltagare

      Arbetarprästerna väckte min nyfikenhet, att verka så i det fördolda känns djupt sympatiskt! Det kan vi alla kanske inspireras av och på något sätt försöka även om vi inte är präster. Att leva sin tro i handling och inte bara ord. Ett väldigt svårt uppdrag dock tänker jag, för dessa präster att inte dras in för mycket i det jordiska och praktiskt vardagliga så att de glömmer av sin uppgift.

    • #6379

      Arbetarpräster. Att leva sin tro i handling. Jesus själv handlade, gång på gång. På den plats, i den tid han levde. I det stora och det lilla, med det jordiska, kroppsliga, akuta, nära. Bibelcitat: ”Om du icke hade kärlek, så vore detta dig till intet gagn”. Och ”Av din frukt ska du känna dem.” Inte så att du blir frälst av dina handlingar. Men så att, om du verkligen innerst i ditt väsen förstår ”kärlek” så gör du goda handlingar. Ibland utan att ens tänka på att det är det du gör. Så gör också dessa arbetarpräster goda gärningar i det samhälle de lever i. Och om strukturen i samhället är ond, så är det en god gärning att försöka ändra den. Eva S

    • #6380

      Ola Samnegård
      Moderator

      Arbetarpräster: Även om det i sin dåvarande form upphörde, finns även idag katolska präster med civila yrken, t ex i dominikanorden. Ett bibelställe som kan ligga till grund för tanken är t ex: 1 Thess 2:9.

      Ett övergripande tema för dessa ting är ”åter till källorna” och kan motiveras utifrån t ex: 2 Tim 3:16.

      Kvällsmässan är nog bland det som många tar för mest givet idag. Inte minst pga att mässan faktiskt instiftades på kvällen. Se t ex: Mark 14:17-25.

      Även ständiga diakoner är något som många tar för givet och kan bland annat motiveras utifrån Apg 6:1-6.

      Massmöten är vi många som har upplevt som väldigt trosstärkande, t ez: Världsungdomsdagar eller andra påvebesök. Redan när Jesus gick på jorden samlades stora skaror runt Honom. Se t ex: Matt 4:25.

      Uppmuntran till att ta del av andlig vägledning finns också redan i Skriften, se t ex: Kol 3:16. Märk väl att detta inte behöver gws uteslutande av präster, men av kloka erfarmna kristna, t ex: diakoner och ordenssystrar/ -bröder.

      Tanken på Kyrkan som Kristi kropp är mycket väl förankrad i Skriften, t ex: Apg 9:4-5, 1 Kor 12 mfl, men hade kommit i skymundan i katolsk teologi genom seklerna. Men nu väktes den till nytt liv, vilket även främjade den ekumeniska dialogen som även kan motiveras utifrån Joh 17:20-21.

    • #6399

      Annica Cardell
      Deltagare

      lite sent svar
      jag blev också förvånad över att kvällsmässan var ett senare fenomen, trodde att det alltid funnits.
      även jag tycker att tanken på mer utvecklad form av andlig vägledning borde vara attraktivt i församlingarna. Vi brottas nog ganska ofta med svrigheter och problem som det hade varit bra om någon lyssnade och gav råd. Det behöver ju inte alls innebära att man begått en synd som bör biktas.

    • #6439

      Arlette Chené
      Deltagare

      Ja, den katolska kyrkans lära är definitivt sann. Man får trots allt definiera lära. Den baseras på Kristi och apostlarnas undervisning och kyrkofädernas förståelse av den. Allt annat är ju interpretation som revideras med jämna eller ojämna mellanrum och som förstås annorlunda i olika tider. Att spela kort var syndigt i min mammas eller mormors barndom men inte i min. Däremot spelar man kort för pengar, med ett lek mer eller mindre ”preparerat,” då kan det vara dags att tala om synd.
      En påve förblir en syndig människa som gör gott och ont. Hans ofelbarhet är mycket begränsad och det privilegiet används ytterst sällan. Sist var det om Marie assumptio, som hade varit trodd på och firad sedan de första århundradena. Den dogmen var ingen nyhet precis, ingen debatterad trosfråga och ingen kontrovers.
      Man får ifrågasätta kondomfrågan, p-pilleranvändning m.m. men inte abort som direkt är mot 5e budet. Men arbetarprästers fråga hör till kyrkans auktoritet i samtida frågor. Klart att klerkerna måste lyda men frågan kan ha varit fel bedömd, även då. Idag, med missio ad gentes, tror jag inte att den skulle bli så problematisk; man kan hitta en kompromiss. Evangelisationen görs på mänga sätt, alltefter tiden vi lever i. Trots att han var okonventionell var ändå Kritus en man av sin tid och av sitt folk. Det gäller i högsta grad påven och kyrkan som är mänskliga och syndiga. Det får man inte glömma utan har förståelse för andra som är av samma substans som vi själva. Däremot är det nyttigt att ge en positiv kritik.

Visar 22 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.