DÄRFÖR UPPGIFT NUMMER 1

Etiketter: 

Visar 25 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #6218

      Denna vecka är uppgiften enkel: Berätta lite om dig själv (nedan i svarstråden, avsluta när du är klar genom att allra längst nere th klicka på ”skicka”). Skriv under med förnamn plus en bokstav för efternamnet. Kommande veckor är det Ola som skriver frågan här.

    • #6220

      Ingeli Aalto
      Deltagare

      Hej!
      Jag bor i Björstorp i Tranås, är utbildad journalist, skriver för Katolskt Magasin (ibland för Syre/Landets Fria Tidning) och arbetar helger på Grenna polarmuseum. Jag har alltid varit troende och en sökande person. Min mor kom från Brasilien, hade japanska föräldrar som präglat mig till viss del, liksom närheten till min mor som också var konstnär och vars verk jag förvaltar. Även om hon inte var aktiv i den katolska kyrkan var det hon som förde över tron till mig genom hennes levnads- och tankesätt och som person. Konversionen 2015 betydde mycket för mig, och kändes som att komma ”hem”. Det är intressant med Yvonne Werners bok om konvertiter där det framkom att man numer inte betraktar det som ett utträde ur svenska kyrkan utan mer som ett inträde i en full gemenskap.
      Ingeli A

      • #6245

        Riccardo Pillay
        Deltagare

        Hej Jag bor i Umeå har rötter i Zimbabwe. Är född katolik och alltid varit troende mer eller mindre.Viktigast för mig är Kristus detta gör att jag inte fäster så mycket vikt på min katolska tro. Jag är kristen först och främst. Jag kanske ändrar mig efter kursen.
        ricardo.p

    • #6221

      Niclas Andersson
      Deltagare

      Hej!
      Jag är 54 år, förtidspensionär och bor i Malmö. Konverterade 1997 från svenska kyrkan till romersk-katolska kyrkan efter två års samtal och undervisning. Är mycket intresserad av trosfrågor och bibelfrågor. Har tidigare gått fyra terminer bibelkurs vid Sankta Maria folkhögskola.
      Niclas A

    • #6222

      Carina Sundberg
      Deltagare

      Hej
      Mitt mamn är Carina Sundberg 60 år snart fyllda,bor i Motala. Jag är sjukpensionär. Mina intressen är att lära mig mer inom religion, historia. Har läst tidigare här naturvetenskaplig teologie, filosofie ut ifrån katolicismen och nu detta. Man blir aldrig för gammal av att lära sig nya saker. Detta ska bli en spännande termin. Gud välsigne er.
      CS

    • #6223

      Carina Temmel
      Deltagare

      Hej!
      Carina heter jag, blir snart 57 år och bor med min 13-årige son i Sundsvall. Min 22-årige son har egen lya här i Sundsvall och snart kommer min mor bo ca hundra meter från oss. Mina intressen är att få lära mig mer om det mesta, men då min far är född och uppvuxen i Österrike – katolskt – så är nu denna kurs mest aktuell. Jag har bland annat studerat svenska kyrkans grundkurs och tjänstgjort som kyrkvärd, men har alltid tyckt att det fattats något. Det ska bli spännande att få lära sig mera och som min morfar alltid sa: ”Kunskap är inte tung att bära.”
      Carina T

    • #6224

      Annica Cardell
      Deltagare

      Hej Björn, Ola och alla kursare,
      Jag heter Annica och har tidigare arbetat som arkeolog/osteolog samt översättare.
      Hela livet har jag varit en sökare, alltid troende, döpt och konfirmerad i svenska kyrkan men aldrig känt mig hemma där. Under många år har jag tydligt känt dragningen till katolska kyrkan. För mig är det den sanna tron. Mina två döttrar gick i förskolan hos Elisabethsystrarna här i Malmö. Och för ungefär fyra år sedan tog jag steget att komma närmare. Tre terminers undervisning med fader Fermín i församlingen och samtidigt bibelkursen för diakon Björn gav mig en djup insikt. Och som de båda sa till mig; Det är aldrig för sent! Ett samtal med biskop Anders stärkte mig ytterligare. För drygt två år sedan konverterade jag, blev konfirmerad och upptagen i Vår frälsares församling. Ceremonin berörde mig djupt, liksom de två kvinnor i församlingen som omedelbart efteråt kramade mig och sa; Välkommen hem!
      Annica C.

    • #6225

      Sylvie Derême
      Deltagare

      Hej,
      Jag heter Sylvie, Jag är katolsk. Jag bor nu i Paris med mina två söner (22 och 24 år) men vi har bott för i Tornedalen och i Finnmark. Tack att jag kan bli med att läsa denna inspirerande kurs.mvh
      Sylvie D.

    • #6226

      Hej!
      Elisabeth Andersson i Sörforsa i Hälsingland. Jag är född 1947 och konverterade 1964 i Sundsvall, nyss fyllda 17 år. Det var på den tiden då man fick ta avstånd från sin tidigare tro!
      Min man, Per-Olof, och jag gifte oss i oktober 1978 i Casa Santa Brigida i Rom. Per-Olof deltar också i kursen, men skriver en egen presentation.
      Under tiden då jag gick i undervisningen i Sundsvall läste jag många gånger Peter Schindlers ”Katolicismen”, senare Gunnel Vallqvists dagböcker från Andra Vatikankonciliet. Även böcker av Johannes Jørgenssen. Ibland känner jag mig som en historiebok! 😉
      Hjärtliga hälsningar från Elisabeth A

      • #6231

        Hej! Kul att ni är här! Jo, Gunnel Vallqvist har jag också slukat men inte Schindler eller Johannes Jörgensen.

        • #6246

          Annica Cardell
          Deltagare

          Hej,
          jag har också läst lite av Gunnel Vallquist, samt Peter Schindlers text ”Om du skulle bli katolik” (finns på nätet)

    • #6227

      Hej!!
      Birgitta här. Är 63 år. Arbetar som psykiatrisjuksköterska i Katrineholm. Konverterade för 2 år sedan till Katolska Kyrkan och tillhör nu Heliga Korsets församling i Eskilstuna.
      Har väl ända sedan jag var liten haft en gudstro men en tro som pendlat med åren. Hade i många år velat bli katolik innan jag tog steget och tog kontakt. Det känns så skönt att känna att ”man kommit hem”. Alla pusselbitar faller på plats.
      Jag försöker hela tiden lära mig mer om katolska kyrkan och dess tro. Det känns som att det inte finns någon bortre gräns för kunskapen. Den största friden känner jag de gånger jag vistas i ett kloster. I april åker jag till Assisi för att på plats få se där den helige Fransiskus verkade, vilket jag verkligen ser fram emot.

      Birgitta Z

    • #6228

      Richard Bittner
      Deltagare

      Lovad vare Jesus Kristus!
      52-årig läkare från Hässleholm. Min katolsk resa har börjat för 33 år sedan när jag var 19. På den tiden var jag ateist dock med stor andlig hunger. Jag anslöt mig en gång till en grupp av troende studenter som skulle till 2-dagars valfärdresa. Gud har sedan inte släppt mig och som duktig fiskare har stundtals låtit mig komma längre bort för att sedan dra mig närmare till Honom. Man kommer inte till tro slumpmässigt eller av sin egen vilja. Tron är en gåva och ofta en frukt av någon annans bön. Mycket lättare har det de som anförtror sig till Jungfru Maria och ber henne att ta över styrning.

      Richard B

      • #6248

        ”Tron är en gåva och ofta en frukt av någon annans bön.”

        Det är precis så. Jag fick min första upplevelse av trons gåva en januarikväll när jag var i tonåren. Senare har jag reflekterat mycket över att den kvällen var den 18 januari, aftonen innan vi i Finland firar Sankt Henrik, Finlands skyddspatron. Jag tänker mig att många människor som jag aldrig kommer att kunna identifiera och tacka annat än med förbön säkert gick i kvällsmässan i S:t Henrikskatedralen den kvällen och bad för det katolska Finland. för omvändelse och konversioner. Knappa tio år senare blev jag döpt i den katedralen – något jag aldrig kunde ha föreställt mig den där första kvällen.

        Sara T

    • #6229

      Gloria C. Lattke
      Deltagare

      Hej!

      Gloria heter jag, snart 59 år. Född i Schweiz. Min far är spanjör och min mor är kolombiansk med tyska rötter. Lärare i bl a. Idrott & Hälsa och spanska på gymnasiet i Sollefteå. Jag flyttade till Sverige för 24 år sedan och blev sambo med Kari. Två barn tillsammans, 20 och 15 år. Jag växte upp i Madrid, efter några år i Schweiz där jag döptes. Min konfirmation ägde rum i Madrid. Jag gick aldrig till någon katolsk skola, men vi levde hemma den katolska tron tack vare min mormor Rosa. När jag var liten såg jag henne be med rosenkransen i handen. Det har alltid funnits något inom mig, tro och letande samtidigt. För två år sedan hittade jag i en hurtslåda den rosenkransen som hon använde och som jag ärvde. Började att be med den plötsligt och upplevde ro och frid. Det som jag letade fanns inne i mig, det dök upp en vacker dag. Min sambo har alltid respekterat min tro, trots att han inte är troende själv.
      Ser fram emot att läsa denna kurs.

      Gloria C.

    • #6230

      Hej! Jag heter Ann-Marie och är 62 år med bakgrund i Svenska kyrkan. Som ung kände jag mig hemma i den svenska högkyrkligheten men under en period i mitt liv lämnade jag helt kyrkan och tappade fotfästet i min tro. Jag upplevde så småningom starkt att Gud drog i mig och jag försökte hålla emot i det längsta. Vågande inte gå in i en kyrka, ville inte. Men till sist var det bara att kapitulera och jag sökte mig tillbaka till Svenska kyrkan. Men det var som att det fanns ett hål som aldrig riktigt blev fyllt, det fattades någonting. Det fanns en längtan och saknad hos mig. Jag har alltid varit en läsande människa och i takt med att jag läste kyrkohistoria, kyrkofäderna och en massa annat började det skava också rent intellektuellt. Jag fick inte de lutherska lärorna att gå ihop helt enkelt. Då började jag på allvar att fundera på att konvertera. Jag bad, grubblade, läste och pratade med kloka människor. En mycket klok katolsk präst sade till mig att man inte ska gå från någonting utan till. Efterhand blev det allt mera uppenbart för mig att jag ville och längtade efter att få komma till Katolska kyrkan. När jag till sist bestämde mig och vågade mig in i katolska kyrkan här hemma visste jag att det inte fanns någon återvändo. Sen tog det lite tid men för fyra och ett halvt år sedan upptogs jag. Fantastiskt! Det är väldigt roligt och givande att höra och läsa om människors konversionsresor så jag ser fram emot att följa den här kursen.

      Ann-Marie S

    • #6232

      Hej Björn. Det var väldigt rolig att få höra dig berätta om de danska konvertiterna. Jag är själv halvdanska och tillbringade en stor del av min barndom på Jylland. Jag pratar och läser danska så du kanske har något bra lästips?
      Ann-Marie S

      • #6341

        Hej Ann-Marie, jag är mest hemma i det svenska numera! Men får två år sedan utkom boken ”Hjem: 20 beretninger om at blive katolik” på Katolsk forlag i Danmark, den är säkerligen intressant.

    • #6233

      Hej allihopa! Jag heter Magdalena och tillhör Vår Frälsares församling här i Malmö. Jag fann Gud i vuxen ålder trots att jag var döpt i katolska kyrkan som barn och har sedan dess alltid instinktivt letat efter olika sätt att fördjupa min tro. Min första tanke om denna kurs att studera konvertiter var att ’det är väl inte så intressant¨, men sen så kom jag på bättre tankar att det är ju väldigt spännande att höra hur och varför människor gör sådana medvetna val och att det säkert är berikande. Så jag ser fram emot kursen och även att höra alla era tankar kring det vi får lära oss.

    • #6235

      Hej. Jag heter Marie-Louise Kellgren, bor i Helsingborg och tillhör sedan 2017 Sankt Clemens katolska församling. Under mitt yrkesverksamma liv tjänstgjorde jag som Speciallärare inom Särskolan och har nu varit pensionär i många år. Under min konfirmationstid upplevde jag påtagligt att jag började tro på Gud. Jag ville först inte anmäla mej till konfirmationsläsning eftersom jag inte trodde på Gud. Fast på den tiden så gick alla och läste och då gjorde jag det också. Sedan har min vandring som troende gått via olika kyrkliga och frikyrkliga sammanhang. Jag har hela tiden varit helhjärtad där jag varit och erfarit stora välsignelser i god gemenskap med trossyskon. För några år sedan blev jag medveten om en inre längtan till Katolicismen. Det började så omärkligt men växte i styrka i kontakt med vänner som konverterat och upplevelser på resor till katolska länder. Litteratur om Katolska kyrkan och katolsk tro hade också en bidragande verkan. Man hör ofta från konvertiter uttrycket ”det känns som att komma hem” och så känner jag det också! Jag förlitar mej på att allt har varit Guds goda ledning i mitt liv.
      Marie-L K

    • #6236

      Per-Olof Andersson, född i Göteborg 1944, numera bor jag i Sörforsa. Inget religionsutövande i mitt barndomshem, men jag skickades på söndagar till metodisternas söndagsskola, där man såg mig som ett möjligt pastorsämne. Men sen talade man om hur många hästar John Wesley slet ut på sina predikoresor, ungefär en häst per år, vilket jag tolkade som att han misshandlade djuren, därför tog jag sen avstånd från metodismen och blev i gymnasieåldern ateist. Vi var två ateister i klassen och senare på 1980-talet upptäckte jag till min förvåning att den andre ateisten också var på väg att bli katolik! Jag var vittne vid hans upptagning i Kristus Konungens kyrka i Göteborg.
      Jag konverterade 1974, efter undervisning för Rainer Carls SJ, och efter att en god vän tidigare blivit katolik.
      Till konversionen hörde att jag upplevde att jag hade blivit bönhörd i en speciell situation.
      Senare, 1978, gifte jag mig med Elisabeth, i Birgittasystrarnas kyrka i Casa Santa Brigida. Vi var någon dag senare med på Johannes Paulus II:s första Mässa som påve på Petersplatsen i Rom.
      Per-Olof A

    • #6238

      Intresse: religion, samhällskunskap. Men även frågor som innefattar både religion, filosofi, astronomi och fysik. Min favoritkanal på TV är Axess, där sådana frågor visas. Jag tycker om naturen, barn, att vara med vänner, läsa. Jag tror att budet att ”älska din nästa såsom dig själv” är centralt i hur människor ska leva. Vi lyckas inte, men vi har en strävan. Orättvisor är jag känslig emot. Ålder och status — spelar det någon roll? Eva S

    • #6239

      Johannes Osvath
      Deltagare

      Hej!

      Johannes här, född 1984 i Lund. Jag är gymnasielärare i historia och religionskunskap. Arbetar på en högstadieskola i Lund där jag undervisar i dessa ämnen.
      Bor i Barsebäck med familj. Ska snart vara föräldraledig med min 1-åring.
      Jag är döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan men har under ett antal år varit intresserad av katolicismen och funderat i banor kring konversion.
      Det ska bli riktigt intressant att följa denna kurs!
      Johannes O

    • #6240

      Jonas Alberg
      Deltagare

      Min farbror var präst i svenska kyrkan och mina fastrar diakonissor men varken mamma eller pappa var kristna i troende mening , men särskilt pappa hade det i ryggraden på något kulturellt sätt och mamma hade bott hos dominikanersystrarna på Villagatan i Stockholm vilka vi ofta besökte när jag var ung, så om hon än inte var kristen i konfessionell mening hade hon en förståelse och respekt för katoliker som sådana och en delvis sammanfallande etik, den svåra frågorna måste ha varit familjefrågorna, om hon ens hade tänkt på dom.

      Jag växte således upp under 1970-talet (jag är född 1964) i ett tidstypiskt, modernt, sekulariserat hem i Stockholm med min mor som var frånskild och konstnär och aktiv i fredsrörelsen, i Sverige och internationellt. Det fanns en öppenhet och tolerans och mamma hade flera katolska vänner och bekanta, vilka ofta var på besök. Jag var av tradition döpt och konfirmerad i svenska kyrkan, utan någon annan egentlig koppling, för svenska kyrkan kändes tämligen ointressant och katolska kyrkan mest exotisk, en i viss mån lockande men ändock helt främmande fågel.

      Det svenska utbildningssystemet och dom reformer som kom precis när jag började skolan, den konfessionslösa religionsundervisningen, var ju inte heller något som direkt underlättade. Nu hade jag en folkskollärare av den gamla stammen, Karin Marcks v Württemberg, som ändå tyckte vi skulle lära oss psalmer och lite ur Bibeln så hon körde på med det ändå, men det var bara några år. Jag måste säga att skolan med det här akvarieperspektivet på religion – man tittar olika fiskar utifrån – gav en allmänbildning men ingen förståelse, och det ser jag ju i min generation – så många självbekända ateister som följer strömmen utan att ha en aning om vad de talar om. Jag ser idag mest politik bakom det här från slutet av 1960-talet till nu, men det tog ett tag ett tag för mig att koppla ihop det här.

      Under gymnasiet var jag utbytesstudent ett år i USA i Mellanvästern och bodde med en familj som var mycket kristen, och gick i en bibelfokuserad kyrka (Congregational, det går tillbaka på splittringarna i England på 1600-talet, lite åt det kalvinistisks hållet tror jag) och där var kyrkobesök och bordsbön och det tyckte jag var trevligt och lärde mig en del utan att det fick någon avgörande betydelse.

      Sen läste jag i Stockholm juridik och blev mycket intresserad av de rättsteoretiska frågorna men perspektivet i utbildningen omfattade inte någon djupare genomgång av den katolskt grundade naturrätten för det var katolsk filosofi och det pratade man inte om i den av Uppsalaskolan och Hägerström präglade svenska juridiska miljön. Murens fall och den begynnande europeiseringen ändrade sedan detta i någon mån. Jag fortsatte mina studier och läste rättsteori och internationell rätt i Cambridge och där var perspektiven något bredare med litteratur ur engelsktalande miljön där man i alla fall talade om saker, en viss öppning mot frågorna om naturrätten med litteratur av John Finnis, Natural Right and Natural Law, och Alistair McIntyre, After Virtue.

      Efter studier och tingstjänstgöring och domarbanan kom jag mer eller mindre av en slump att arbeta med arbetsrätt under drygt tio år i utredningsväsendet, i Regeringskansliet och sedan i EU-kommissionen . Detta förde mig direkt in i den katolska socialläran som är viktig inom området och i EU-systemet. Jag hade också ett konstigt ärende i kommissionen om spanska religionslärares visstidsanställningar som tvingade mig att läsa om konkordatsrätten och andra frågor, det fanns ett avtal mellan Spanien och Vatikanen att religionslärare som inte var präster skulle godkännas av biskopen vilket ledde rullande visstidsanställningar som spanska fackföreningar klagade på; det kom jesuiter från Madrid och försökte förklara och jag diskuterade med dom, men dom skakade på huvudet och sa, du är från Sverige eller hur? 🙂

      En annan faktor av betydelse för är följande. Under lång tid levde jag tillsammans med och har barn med Nina från Polen där vi var ofta, och det är ju väldigt katolskt, men varken Nina eller hennes far är särskilt katolska men de har de i ryggraden med modersmjölken , och på jular har vi alltid fastat och i Polen har jag varit på katolska begravningar osv. Där om inte annat fick jag en annan bild av katoliker , dom bits inte i alla fall, och det är en väldig samhörighet.

      När vi sedan levde i Bryssel (och Belgien är ju också katolskt) bodde vi nära katoliker och jag var ofta inne hos munkarna. Jag har rest mycket i katolska ländeer. Dessutom konverterade min äldre bror i början av 2000-talet, han är läkare och blev mer och mer aktiv i Malteserorden (skickade utrangerad sjukvårdsutrustning) och sedan i Katolska Gravriddarorden.

      Ungefär så såg det ut när jag efter separation från Nina levde i ett nytt förhållande som började krackelera 2015, då jag hade behov av att gå till kyrkan och deltog i ett sk katekumenat i Sv Kyrkan, närmast en slags diskussionsgrupp under ett år, 2015-16, det var intressant och trevligt men väckte hos mig mer frågor än som besvarades.

      Nyår 2016/17 drömde jag en dröm och vaknade och var helt klar att jag skulle uppsöka katolska kyrkan , det var som en tvingande röst, och på den vägen är det.

      Jag seglade i Karibien i april 2017 och vid påsk hade vi gjort landhugg i Trinidad på kubanska sydkusten, efter ett antal Romdrinkar på en bar bestämde jag mig för att gå i lågfredagsmässan och blev sittande under en spansk mässa som pågick i evigheter men jag kände mig väldigt välkommen trots att jag inte kan spanska.

      När jag kom hem kontaktade jag katolska kyrkan och talade med en diakon och påbörjade min konverteingsutbildning och upptogs i kyrkan påsken 2019.

      Under den perioden åkte jag med kyrkan och min äldsta dotter på pilgrimsresa till heliga Landet i september 2018, och sommaren 2019 på en motsvarande resa med kyrkan till Avila i Spanien. Det är ju så mycket frågor man har så 2019/20 löste jag in A-Kursen (introduktion i filosofi och teologi) på Newmaninstitutet på distans på halvtid, men jag jobbar på heltid så därefter har jag i alla följt med de hör intressanta kurserna på St:a Maria folkhögskola.

      Pandemin har ju försvårat något jag fortsätter min resa och har inte ångrat mig, gradvis lär jag mig mer och mer och jag förs sakta men säkert in i ett katolskt liv .

      Det är ingen helt rak och självklar berättelse men jag sa till en präst att jag upplever att jag surrat som en fluga kring kyrkan hela livet lite på olika sätt och håll men det är något i kyrkan som alltid dragit mig till henne och för några år sedan i en besvärlig situation så blev den kraften tillräckligt stark för mig att ta steget.

      Jag har mött på frågor från många , och ett mer eller mindre tydligt motstånd också, från vänner och kollegor, men inte från mina barn som är intresserade och mer och mer säger att dom gärna följer med till kyrkan. Jag är rätt ställd inför dom här konstiga reaktionerna och funderat mycket över det, varför det väcker så starka känslor hos många.

      En del frågor , varför har du har du valt den här vägen , och det jag har inget helt klart och entydigt svar , annat än att det är bara så det är …..

      Därför ska det bli väldigt spännande att följa den här kursen

      /Jonas A

    • #6241

      Kerstin Trygg
      Deltagare

      Sommaren 1955 var jag några veckor i Paris. Jag var 17 år och hade inte varit i någon gudstjänst, sedan konfirmationen i Svenska kyrkan. En högmässa i Notre-Dame bländade mej med sin skönhet och mystik. Jag förstod ingenting. Men jag förstod: Gud är här, detta är Hans kyrka!
      Det ledde mej så småningom till S:t Eskils kyrka i Örebro, där jag upptogs i december 1961. Året därpå började jag en utbildning till småskollärare i Linköping. Och där är jag fortfarande kvar i S:t Nikolai församling, som har vuxit åtskilligt på dessa 60 år. Från att fira mässa med tillresande präst i ett rum på Frimurarhotellet……..
      Det ska bli roligt att följa denna kurs med er! Kerstin T

    • #6242

      Leticia Serrano
      Deltagare

      Hej
      jag heter Leticia och är katolik sedan barndom, När jag var 18 hade tron undervisning på en annat sätt som hjälte mig att sätta ihop tron med min vanliga liv och därefter levde tron på ett levande sätt.Jag bodde i London i 7 år innan att jag flyttade hit för 11 år tillbaka. Eftersom båda länder är mer protestantiska eller sekulära vill jag lära mig mer och hur man kan inse katolska tron som den sanna kyrkan. De flesta av mina vänner är inte katolyker och jag vill gärna kunna förstå de bättre och vandra med dem på väg till sanningen. Därför detta kurs är helt lockande för mig.

    • #6243

      Ellinor Björk
      Deltagare

      Hej
      jag heter Ellinor och är katolik sedan i maj förra året efter årtionden av velande. Arbetar som diabetessjuksköterska och lever med mina tre katter utanför Tullinge. Började läsa teologi för snart 30 år sedan och vill skriva en teol kand men har uppenbarligen inte så bråttom med det. Jag vill lära mer, är frågvis, tvivlande och alltid på väg. Ser framemot att få lära mig mer och då få ännu mer frågor att fundera över. /Ellinor B

    • #6244

      Hej
      Jag heter Olga och, som mitt namn kanske antyder, kommer jag från Ryssland. Jag har bott i Sverige nu i över tjugo år och jobbar inom vården. På fritiden älskar jag naruren och musiken och maten. Jag önskar att jag var bättre på att läsa böcker och idrotta.
      Jag blev kallad att lära känna Gud på ett märkligt sätt, nästa otroligt. När jag var nio år gick jag hem från musik undersvisningen en kväll. Det var höst och det var redan mörkt. Jag kände mig rädd, trots att jag hade gått den där vägen många gånger och den var inte lång. Men så hörde jag steg bakom mig. Och när jag vände mig om för att se vem det var, så var det ingen där. Då ville jag bara skynda mig hem. Men så plötsligt hörde jag någon säga till mig: ”var inte rädd, följ mig”. Och jag vände mig om igen och det var ingen där, igen. Och då frågade jag rakt ut vem det var, vem var där. Och då svarade rösten: ”Jesus”. När jag bodde i Ryssland, så var det fortfarande Sovjet Unionen. Så jag visste inget om religion, Gud eller tro. Jag gick i en kommunistisk skola. Jag visste inte ens att den trasiga byggnaden vid busstationen var en kyrka och jag visste inte heller var den var för. Det var bara en trasig byggnad för mig. Så självklart namnet Jesus sa mig absolut ingenting. Jag sprang hem bara.
      Väl hemma har jag berättat allt för min gamla mormor, min babulia. Jag är uppvuxen med henne, min pappa och min bror. Och det var en av de få gånger jag faktiskt såg henne riktigt mållös. Hon bara tittade på mig. Hon, Alevtina, överlevde Andra världs kriget, men också revolutionen 1917, då man etablerade Sovjet Unionen. Hon var bara en flicka när revolutionen hände. Och som så många andra barn innan revolutionen gick hon i en skola där ortodox tro var en norm i undervisningen. De började dagen med att be. Så hon visste exakt vem Jesus var. Hon bara var överraskad att höra Hans namn från mig. ( När hon kom för att hjälpa min pappa var hon redan 72 år, om ni undrar)
      Ja, så hon tog mig till den där trasiga byggnaden vid busstationen och förklarade var det var och var man brukar göra där. Jag fick också ibland följa med på gudstjänster som hölls där, till min förvåning, på botten planet. Så så började mitt sökande efter Gud som fortsätter än idag efter många år. Jag måste säga att min gamla mormor överaskade mig lika väl med sitt ”hemliga liv”. Jag visste att hon gick iväg nästan varje morgon, men jag var övertygad om att hon gick för att handla. Hon kom alltid tillbaka med lite varor. Många kristna gjorde nog så på under Sovjet regim, men för mig var det en hemlig värld.

    • #6247

      Hej

      Jag heter Sara och blev döpt som ung vuxen i S:t Henrikskatedralen i Helsingfors påsken 1993. Jag är alltså från Finland och är jätteglad att få gå den här kursen med er på svenska, eftersom vi finlandssvenska katoliker är ganska få (det är bara cirka 5% av finländarna som har svenska som modersmål)! Jag är född och uppvuxen i Helsingfors, men sedan snart 25 år bor jag i Karis, ett samhälle ungefär halvvägs mellan Helsingfors och Åbo.

      Mina föräldrar hade på 60-talet lämnat sina respektive kyrkor (pappa den katolska, eftersom farmor i tiden hade konverterat när han var så liten att han automatiskt följde med, och mamma den lutherska), så jag och min storebror fick under 1970-talet en ateistisk uppfostran. Jag berättar om hur det kom sig att jag blev katolik i en intervju som rundradiobolaget YLE gjorde med mig förra året: https://arenan.yle.fi/1-50625538 (på svenska, går även att se i Sverige).

      Jag är översättare, bloggare och redaktör samt ekumeniskt engagerad som representant för katolska kyrkan i Finland i den svenska sektionen i Ekumeniska Rådet i Finland (ERF motsvarar Sveriges kristna råd) och i en nordisk ekumenisk kvinnokommitté. Från och med i år ska jag också delta i en finlandssvensk referensgrupp för pilotöversättningsprojektet av Nya Testamentet (som siktar på att ha en ny översättning av hela NT klar år 2026) i samarbete med Svenska Bibelsällskapet, vilket känns som en stor nådegåva eftersom det kombinerar min kärlek till Kristus och Kyrkan med min kärlek till svenska språket.

      Sara T

    • #6249

      Alice Nordström
      Deltagare

      Hej! Jag är 40 år, gift och har två barn och en katt. Vi bor på landet norr om Göteborg. Jag är utbildad socionom och jobbar som kurator inom psykiatrin. Min man och jag flyttade till Göteborg 2010 från Umeå som jag kommer ifrån. Jag är döpt i Svenska kyrkan och är tacksam över att ha kunnat be till Gud ända sen barndomen. Dock har jag som ungdom och vuxen alltid varit en sökande människa och väldigt andligt intresserad. Jag har letat efter ett andligt hem på många ställen och känt mig ganska vilsen. I Svenska kyrkan känner jag en saknad och en längtan efter något mer. Och jag känner mig ofta ensam i mitt sökande efter kunskap och sanning. Jag har dock ingen koppling till eller erfarenhet av Katolska kyrkan utan började på bibelkursen på S:t Maria folkhögskola för något år sen mer eller mindre av en slump när jag letade efter att lära mig mer om bibeln. Så här är jag nu och känner mig väldigt tacksam för den här kursen och blir tårögd av att läsa era presentationer. Det är så fint att känna sig bland likar. Må Gud välsigna er alla! / Alice N

    • #6271

      Ola Samnegård
      Moderator

      Hej!

      Ola Samnegård heter jag och är teolog och assisterande lärare på kursen. Jag har en CP-skada och kommer i dagarna ut med boken ”ÄR JAG HELT CP? – TRON, HANDIKAPPET OCH KÄRLEKEN” om min väg till Katolska Kyrkan, se:
      https://catholica.se/vittnesboerd/295-%C3%A4r-jag-helt-cp-tron-handikappet-och-k%C3%A4rleken.html

Visar 25 svarstrådar

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.