Dags att börja blogga

Dags att börja blogga

Det är kväll. Det är sent och jag ska ta mig upp tidigt i morgon bitti för att åka till Stockholm. Det har blivit många Stockholmsresor den senaste tiden.

På samlingen i tisdags berättade jag om planerna att försöka skriva lite om mina tankar kring dagarna på skolan och mitt arbete. Idén kläcktes för ganska länge sedan av en av deltagarna på skolan och jag har funderat kring detta, vad jag skulle skriva om och vem som skulle kunna vara intresserad av det jag skriver. I vart fall började det med att jag skrev från mina resor till Haiti och de skildringarna finns fortfarande på hemsidan. Jag vet att jag under mina besök på verkligen har velat dela med mig av mina upplevelser, eftersom jag vet att så många på skolan är engagerade och verkligen gör så många bra saker för vårt arbete med barnen på skolan i Port-au-Prince.

För ett tag sedan fick jag frågan hur en vanlig dag på jobbet kan se ut för mig och jag vet att jag skrattade till när jag fick den frågan. Idag tänkte jag  på just detta. För så här ser det ofta ut:

Jag hade precis satt mig ner vid skrivbordet för att skriva en text inför studiedagen om ett par veckor när min telefon ringde och jag fick besked om att fönsterfirman hade kommit för att -äntligen -byta fönsterna på nedervåningen. De hade några frågor och frågade om jag kunde komma ner. Alltså låste jag dörren och utanför rummet mötte jag två deltagare som undrade varför biljardbordet hade blivit flyttat. Jag försökte förklara utan att verka stressad och gick vidare i korridoren mot trappan. När jag närmade mig expeditionen vinkade Lars på mig med sin telefon i handen och bad mig prata en tidigare deltagare på skolan, som nu vill börja igen. Jag försökte återigen att inte låta alltför stressad när jag bestämde med honom att han skulle komma till skolan lite senare idag. När jag kom ner för trappan fick jag först leta efter förnsterbytarkillarna och när jag väl hitta dem förklarade de för mig vad de behövde göra och att jag måste ta kontakt med larmfirman innan de kunde byta fönsterna. Jag lovade göra detta, men hann inte ut genom dörren förrän larmdosan vid ytterdörren började tjuta. Jag ringde vaktbolaget som sa att jag måste ringa larmfirman istället. Jag gick till Merit, som har avtalet med larmfirman och på vägen dit blev jag stoppad av flera medarbetare och elever, som sa att ”larmdosan tjuter”. Och så vidare.

Alla försök att beskriva en rektors uppdrag och vardag är dömda att misslyckas. Och även om jag ofta är mycket trött när jag kommer hem, så älskar jag mitt jobb. För en sak är säker – jag kan aldrig planera och tro att planeringen håller.

Nu är det sängdags, väckarklockan står på 04.30.